Support Us

1. Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. ______

2. Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag], må namnet av Jakobs Gud (Elohim) beskydda dig [högt upp på en ouppnåelig plats].

3. Må han sända hjälp (en hjälpare – hebr. ezer) från det heliga [helgedomen], och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].

4. Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer, och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer]. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

5. Må han ge dig vad ditt hjärta önskar, och fullborda (uppfylla) hela din plan (ditt rådslag) [låta allt lyckas].

6. Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger], och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds namn. Må Herren uppfylla (fullborda) alla dina böner [ge dig allt du ber om].

7. [Nu skiftar pronomenet från ”vi” till ”jag”, för att sedan återgå till ”vi” och ”oss” i vers 8-10.] Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias]. Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum], genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].

8. Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud], men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahves), i vår Guds (Elohims), namn – det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi). [Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]

9. De [fienden], de sjunker ner (kollapsar) och faller (har böjt sig ner och fallit), men vi [Guds folk], vi reser (har rest) oss och förblir stående (står raka/upprättade) [och kan vittna].

10. Herre (Jahve), rädda [ge seger åt] konungen! Må han svara oss den dag vi ropar (när vi höjer vår röst i bön). [Med en förvissning om att Herren kommer att segra.] [En del ser den första delen som fristående: ”Herre, fräls.” Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med ”sin smorde” i vers 7. Ordet för ”dag” (hebr. jom) finns bara här och i vers 1. Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]