Psaltaren 22 SFB15

1. För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David.

2. Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Jag ropar och klagar, men min frälsning är fjärran.

3. Min Gud, jag ropar om dagen men du svarar inte, och om natten men får ingen ro.

4. Ändå är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

5. På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem.

6. Till dig ropade de och fick hjälp, de förtröstade på dig och behövde inte skämmas.

7. Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor och föraktad av folket.

8. Alla som ser mig hånar mig, de grimaserar och skakar på huvudet:

9. "Anförtro dig åt Herren! Han får befria och rädda honom, han älskar ju honom."

10. Det var du som drog mig ut ur moderlivet, du gjorde mig trygg vid min mors bröst.

11. På dig är jag kastad ända från modersskötet, från moderlivet är du min Gud.

12. Var inte långt ifrån mig, för nöden är nära och ingen hjälpare finns.

13. Tjurar i mängd omger mig, Bashans oxar omringar mig.

14. Som rovlystna, rytande lejon spärrar de upp sitt gap mot mig.

15. Jag rinner bort som vatten, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre.

16. Min kraft är uttorkad som en krukskärva, min tunga fastnar i gommen. Du lägger mig i dödens stoft.

17. Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, de har genomborrat mina händer och fötter.

18. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.

19. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.

20. Men du, Herre, var inte långt borta! Du min styrka, skynda till min hjälp!

21. Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld!

22. Fräls mig från lejonets gap och vildoxarnas horn! Du bönhör mig.

23. Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig.

24. Ni som vördar Herren, lova honom! Ära honom, alla Jakobs barn, och bäva för honom, alla Israels barn,

25. för han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom.

26. Från dig kommer mitt lov i den stora församlingen. Jag ska uppfylla mina löften inför dem som vördar honom.

27. De ödmjuka ska äta och bli mätta, de som söker Herren ska lova honom. Era hjärtan ska leva för evigt.

28. Alla jordens ändar ska minnas det och omvända sig till Herren, folkens alla släkter ska tillbe inför dig,

29. för riket är Herrens och han råder över folken.

30. Alla mäktiga på jorden ska äta och tillbe, inför honom ska de böja knä, alla som går ner i stoftet och inte kan hålla sin själ vid liv.

31. Ättlingar ska tjäna honom, kommande släkten ska få höra om Herren.

32. De ska träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som ska födas: att han har gjort det.