Psaltaren 22 SKB

1. Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till ”Gryningshinden”. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [”Gryningshinden” var troligtvis en redan känd melodi med det namnet. Det finns fler exempel på liknande beskrivningar, t.ex. ”den stumma duvan i fjärran” i Ps 56:1. En mindre trolig tolkning är att ”gryningshinden” skulle beteckna ett musikinstrument, jmf Ps 12:1 som nämner ”den åttonde”. En rabbinsk förklaring är att gryningshinden är ett poetiskt uttryck för de första solstrålarna som skjuter upp som en hjorts två horn. Ordet som används här är dock inte hjorthane (hebr. ajal) utan ordet för ett hondjur i hjortfamiljen (hebr. ajalah), som inte har horn. Kanske skulle det kunna vara en litterär omskrivning med den feminina formen. Jesus citerar den första strofen från denna psalm när han hänger på korset, se Matt 27:46 och Mark 15:34. Det är inte otroligt att han talade ut hela psalmen från början till slut. En ny dag gryr efter en mörk natt, det finns hopp i Jesu död och uppståndelse!] ______Del 1 – Bön från en övergiven [Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden ”Min Gud, min Gud” och ”övergivit” kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för ”jämrande” beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat”, se Upp 5:5.]

2. Min Gud (Eli), min Gud (Eli), varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta, avlägsen från mina jämrande (rytande) ord. [I Heb 5:7 beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]

3. Min Gud, jag ropar [höjer min röst i bön] om dagen, men du svarar inte, även på natten, men får ingen ro (vila).

4. Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd), [och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje). [Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]

5. Våra fäder förtröstade på dig, de förtröstade på dig (litade på, var trygga i dig), och du befriade (räddade) dem.

6. De ropade till dig och blev räddade (befriade, hjälpta), de förtröstade (litade) på dig och blev inte besvikna (behövde inte skämmas, var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta). [Här avslutas de två första mindre enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i vers 7-11 följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.]

7. Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa, hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket. [Det finns olika ord för mask. Här används inte hebr. rimmah utan ordet toleah som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i 2 Mos 16:20 när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se Job 25:5-6. Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se 2 Mos 28:5. Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldslusen från ekträd som är dess värd. Efter att ha torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret. Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se Joh 6:55-58. När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord toleah används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda (hebr. toleah) kan bli vita som snö, se Jes 1:18.]

8. Alla som ser mig förlöjligar mig, de talar nedsättande, de skakar på huvudet [och säger]:

9. ”Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahve)! Han får befria honom, han får rädda (rycka bort) honom – om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom.” [Ordet för ”överlämna” – hebr. galal, betyder att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att ”rulla över” till någon – att överlämna sig och förtrösta, se Ps 37:5; Ords 16:3. Första gången ordet används är i 1 Mos 29:3, när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Att detta ovanliga ord används i denna psalm – för att beskriva förtröstan på Gud – har en intressant koppling. Samme Gud sände senare en ängel för att rulla undan stenen från graven, så att Jesus uppståndelse skulle kunna bevittnas, se Matt 28:2-5.]

10. Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv, du lät mig vara trygg vid min moders bröst.

11. Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (ordagrant ”blivit kastad på dig”), alltsedan [tiden i] min mors livmoder har du varit min Gud (Eli).Del 2 – En lidande kungs klagan

12. Var inte långt borta ifrån mig, för nöden är nära (en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper.

13. Många tjurar omringar (kröner) mig, Bashans tjurar tränger på runt mig. [Fienderna liknas vid ilskna tjurar, redo att attackera.]

14. De spärrar upp sina gap mot mig, de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se Joh 19:2. Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i Amos 4:1. Ordet ”Bashan” betyder ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se Joh 8:44. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8-11; Jos 12:4-5. Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att ”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se Matt 16:13-18. Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se Matt 16:21. Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här ”på ormens plats” som Petrus säger: ”Du är Messias, den levande Gudens son”, se Matt 16:16. Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: ”Gå bort ifrån mig Satan”, se Matt 16:23.]

15. Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta), alla mina ben är separerade (de har skilts åt). Mitt hjärta är som vax, det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.

16. Min styrka har torkat upp som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen. Du har fört mig till dödens stoft (jag är döende).

17. Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus] samlas runt mig. En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig, de har genomborrat (spetsat) mina händer och fötter. [I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”lejonets” istället för ”genomborra”. Det är en liten skillnad där bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittas på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”.]

18. Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden], de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje).

19. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.

20. Men du Herre (Jahve), var inte långt borta ifrån mig! Du min starkhet, skynda till min hjälp!

21. Rädda mig (ryck bort min själ) från svärdet (avrättningen), mitt liv (mitt enda, dyrbara liv) från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig].

22. Rädda (fräls) mig från lejonets gap, från vildoxarnas (bufflarnas) horn, du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar. Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första ”rädda” är i imperativ medan det avslutande ”svarat” är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för ”rädda” som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]Del 3 – Bönesvar

23. Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov) för mina bröder (landsmän), mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig. [Heb 2:12]

24. Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahve), lovsjung honom (hebr. halleluhu). Alla ni Jakobs barn, ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt], och bäva (stå i förundran) inför honom, alla ni Israels barn.

25. För han föraktade inte den svages (fattiges, sjukes) elände (påtvingade lidande), och såg inte på honom med avsky. Han gömde inte sitt ansikte för honom, utan hörde hans skrik (rop på hjälp).

26. Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet]. Jag ska infria mina löften inför dem som fruktar (vördar, respekterar) honom.

27. De ödmjuka (som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11) ska äta och bli mätta. De som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför)Herren (Jahve) ska lovsjunga honom. Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.

28. Hela jorden (folk från alla jordens hörn) ska komma ihåg det som hänt och omvända sig till Herren (Jahve). Alla släkter (stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe (böja sig) inför dig,

29. för kungariket tillhör Herren (Jahve), och han råder över hednafolken.

30. Alla mäktiga [de som har framgång och överflöd] på jorden ska äta och böja sig inför honom, alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom, även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: ”de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv”. Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för ”dödens stoft”, vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att ”de ödmjuka” ska ”äta och bli mätta” och här i vers 30 att ”alla mäktiga på jorden” ska ”äta och böja sig för honom”. Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant ”fet” i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se Fil 2:10!]

31. Kommande släkten ska tjäna honom, det ska berättas om Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte).

32. De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ska födas, att han har utfört detta [att allt är fullbordat]. [Vers 31-32 talar om nästa generation. Det hör ihop med Jakobs och Israels barn i vers 24 och ramar in detta avslutande stycke i psalmen.]