Psaltaren 28 SKB

1. Av David ______Hör mitt rop Till dig, Herre (Jahve), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan); min klippa, var inte stum mot mig. Om du förblir tyst mot mig, blir jag lik dem som gått ner i graven.

2. Hör mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp], när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp), när jag lyfter mina händer mot det allra heligaste i din helgedom.

3. Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), tillsammans med våldsverkare [till döden]; de som talar fred med sina grannar, men har ondska i hjärtat.

4. Löna dem för vad de gjort, efter alla deras onda handlingar; löna dem för allt de sysslat med, ge dem vad de förtjänar.

5. Eftersom de inte förstår vad Herren (Jahve) har gjort, inte hans händers verk (vad han skapat); därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem. [Vers 1-5 hör ihop som en sektion. Herren ”bryter ned” här i vers 5, hebr. haras, ramar in stycket med det ljudmässigt snarlika ordet harash ”stum” i vers 1.]Bönesvar

6. Välsignad (lovad) vare Herren (Jahve), för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].

7. Herren (Jahve) är min styrka (starkhet) och min sköld, mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom och jag får [har alltid fått] hjälp. Därför jublar mitt hjärta, och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.

8. Herren är deras [sitt folks] styrka, och ett frälsningens (räddningens) värn (en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning) för sin smorde (utvalde, kung).

9. Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv. Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem] och bär (lyft upp) dem för evigt.