Psaltaren 30 SV1917

1. Tacksägelse för räddning. En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

2.  Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet,  du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

3.  HERRE, min Gud,  jag ropade till dig, och du helade mig.

4.  HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket,  du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

5.  Lovsjungen HERREN, I hans fromme,  och prisen hans heliga namn.

6.  Ty ett ögonblick varar hans vrede,      men hela livet hans nåd;  om aftonen gästar gråt,      men om morgonen kommer jubel.

7.  Jag sade, när det gick mig väl:      »Jag skall aldrig vackla.»

8.  HERRE, i din nåd      hade du gjort mitt berg starkt;  men du fördolde ditt ansikte,      då förskräcktes jag.

9.  Till dig, HERRE, ropade jag,  och till Herren bad jag:

10.  »Vad vinning har du av mitt blod,      eller därav att jag far ned i graven?  Kan stoftet tacka dig,      kan det förkunna din trofasthet?

11.  Hör, o HERRE, och var mig nådig;  HERRE, var min hjälpare.»

12.  Då förvandlade du min klagan      i fröjdesprång;  du klädde av mig sorgens dräkt      och omgjordade mig med glädje. [ (Psalms 30:13)  Därför skall min ära lovsjunga dig,      utan att tystna;  HERRE, min Gud,      jag vill tacka dig evinnerligen. ]