Psaltaren 31 SFB15

1. För körledaren. En psalm av David.

2. Till dig, Herre, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas, rädda mig i din rättfärdighet.

3. Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var min fasta klippa, en borg till min frälsning,

4. för du är min klippa och min borg. Du ska leda och föra mig för ditt namns skull,

5. du ska lossa mig ur nätet de lagt ut för mig, för du är mitt beskydd.

6. I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.

7. Jag hatar dem som håller fast vid tomma avgudar, jag litar på Herren.

8. Jag vill jubla och glädjas över din nåd, att du ser mitt lidande och känner min själ i nöden.

9. Du utlämnar mig inte i fiendens hand, du ställer mina fötter på rymlig plats.

10. Förbarma dig över mig, Herre, jag är i nöd! Grämelse förtär mitt öga, min själ och min kropp.

11. Mitt liv försvinner i sorg, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min synd, mina ben förtärs

12. för alla mina fienders skull. Jag har blivit en skam för mina grannar och en skräck för dem som känner mig. De som ser mig på gatan flyr för mig.

13. Jag är glömd och borta ur deras hjärtan, som död, jag har blivit som ett krossat kärl.

14. Jag hör vad många viskar, skräck från alla håll! De gaddar ihop sig mot mig, smider planer för att ta mitt liv.

15. Men jag litar på dig, Herre, jag säger: "Du är min Gud."

16. Min tid är i dina händer. Rädda mig från mina fienders hand, från dem som förföljer mig.

17. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, fräls mig genom din nåd.

18. Herre, låt mig inte behöva skämmas, jag ropar till dig! Låt de gudlösa få skämmas, låt dem tystna i dödsriket.

19. Låt lögnarnas läppar förstummas, de som talar fräckhet i högmod och förakt mot den rättfärdige.

20. Hur stor är inte din godhet, som du sparar åt dem som vördar dig och visar i människors åsyn mot dem som flyr till dig!

21. Du tar dem i ditt ansiktes beskydd mot människors intriger, du gömmer dem i din hydda undan elaka tungor.

22. Lovad är Herren! Han har visat mig sin underbara nåd i en belägrad stad.

23. Jag sade i min ångest: "Jag är avskuren från dina ögon!" Men du hörde min bön om nåd när jag ropade till dig.

24. Älska Herren, alla ni hans trogna! Herren bevarar de trofasta, men den som handlar i högmod straffar han strängt.

25. Var starka och modiga i era hjärtan, alla ni som hoppas på Herren!