Psaltaren 31 SFB98

1. För sångmästaren, en psalm av David.

2. Till dig, Herre, flyr jag, låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

3. Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var en fast klippa för mig, en borg till min frälsning.

4. Ty du är min klippa och min borg, du skall leda och föra mig för ditt namns skull.

5. Drag mig ur det nät som de lagt ut för mig, ty du är mitt värn.

6. I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.

7. Jag hatar dem som håller sig till värdelösa och förgängliga avgudar, jag förtröstar på Herren.

8. Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden

9. och överlämnar mig inte i fiendens hand. Du ställer mina fötter på rymlig plats.

10. Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd. Av sorg förtärs mitt öga, min själ och min kropp.

11. Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min missgärning, mina ben förtvinar.

12. För alla mina fienders skull har jag blivit till smälek för mina grannar och till skräck för dem som känner mig. De som ser mig på gatan flyr undan för mig.

13. Jag är glömd, borta ur deras hjärtan som vore jag död, jag har blivit som ett krossat kärl.

14. Jag hör många förtala mig, skräck råder runt omkring. De rådslår med varandra mot mig och smider planer för att ta mitt liv.

15. Men jag förtröstar på dig, Herre, jag säger: "Du är min Gud."

16. Min tid står i dina händer, rädda mig från mina fienders hand, från dem som förföljer mig.

17. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, fräls mig genom din nåd.

18. Herre, låt mig inte komma på skam, ty jag ropar till dig. Låt de ogudaktiga komma på skam, låt dem tystna i dödsriket.

19. Låt deras lögnaktiga läppar förstummas, de som talar övermodigt mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

20. Hur stor är inte din godhet, som du förvarar åt dem som fruktar dig och som du i människors åsyn visar dem som flyr till dig.

21. Du tar dem i ditt ansiktes beskydd mot människors sammansvärjning. Du gömmer dem i din hydda undan elaka tungor.

22. Välsignad vare Herren, ty han har visat mig sin underbara nåd i en belägrad stad.

23. Jag sade i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Men du hörde mina böners ljud, när jag ropade till dig.

24. Älska Herren, alla ni hans fromma. Herren bevarar de trogna, men den som handlar högmodigt vedergäller han i fullt mått.

25. Var starka och frimodiga i era hjärtan, alla ni som hoppas på Herren!