Psaltaren 35 B2000

1. Av David. Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig! Strid mot dem som strider mot mig!

2. Tag rustning och sköld, grip in till min hjälp!

3. Höj spjut och lans mot mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning.

4. Skam och vanära må drabba dem som står efter mitt liv. Låt dem som har ont i sinnet mot mig vika tillbaka i smälek.

5. Låt dem bli som agnar i vinden, när Herrens ängel driver bort dem.

6. Låt deras väg bli mörk och hal, när Herrens ängel förföljer dem.

7. Ty utan skäl lade de ut sitt nät och grävde en grop åt mig.

8. Låt fördärvet överraska dem, låt nätet de lagt ut snärja dem själva och låt dem falla i gropen de grävt.

9. Jag skall jubla över Herren och glädjas åt hans hjälp.

10. Hela min varelse ropar: Herre, vem är som du? Du räddar den svage från hans överman, den svage och fattige från plundraren.

11. Falska vittnen träder fram. Man förhör mig om det jag inte vet,

12. man lönar mig med ont för gott, jag är övergiven.

13. När de var sjuka klädde jag mig i säckväv, jag späkte mig med fastor och bad med huvudet sänkt,

14. som för en vän, en bror. Som i sorg efter en mor gick jag svartklädd och böjd.

15. Men när jag snubblade gladdes de och gick samman, de gick samman mot mig för att slå, och jag anade ingenting. De rev och klöste utan hejd.

16. De hånar mig skamlöst, de visar tänderna mot mig.

17. Herre, hur länge skall du se på? Befria mig från deras grymheter, rädda mitt liv från lejonen!

18. Då skall jag tacka dig i tempelskaran, prisa dig bland allt folket.

19. Låt inte mina lömska fiender glädjas, låt inte dem som hatar mig utan grund göra försmädliga miner.

20. Ty deras ord skapar osämja, och mot de stilla i landet har de svekfulla planer.

21. De öppnar sin breda mun och skrattar hånfullt: »Vad var det vi sa!«

22. Du ser det, Herre, var inte tyst. Herre, dröj inte långt borta.

23. Vakna, res dig, skaffa mig rätt! Ta dig an min sak, min Gud och härskare!

24. Döm mig rättvist, Herre, min Gud. Låt dem inte få glädjas,

25. låt dem inte få tänka: »Ha! Det blev som vi ville«, inte få säga: »Vi slukade honom!«

26. Skam och smälek må drabba alla som gläds åt min olycka. Klä dem i skam och nesa, de som triumferar över mig.

27. Men låt dem som unnar mig min rätt få jubla och glädja sig, låt dem ständigt säga: »Herren är stor, han unnar sin tjänare välgång.«

28. Jag skall vittna om din trofasthet och prisa dig dagen lång.