Psaltaren 35 SFB98

1. Av David. Herre, gå till rätta med dem som går till rätta med mig, strid mot dem som strider mot mig.

2. Tag sköld och rustning, och kom till min hjälp.

3. Drag fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."

4. Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv. Låt dem tvingas tillbaka med skam som tänker ut ont mot mig.

5. Låt dem bli som agnar för vinden, låt Herrens ängel driva bort dem.

6. Låt deras väg bli mörk och hal, låt Herrens ängel förfölja dem.

7. Ty utan orsak har de gömt sin nätgrop för att fånga mig, utan orsak har de grävt den för att ta mitt liv.

8. Låt ödeläggelse oväntat komma över dem, så att de själva fångas i det nät de lagt ut och till sitt fördärv faller i sin egen grop.

9. Min själ skall jubla i Herren och vara glad över hans frälsning.

10. Varje ben i min kropp skall säga: " Herre, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från hans överman, den betryckte och fattige från den som plundrar honom?"

11. Falska vittnen träder fram, de frågar mig om sådant som jag inte vet.

12. De lönar mig med ont för gott, min själ är övergiven.

13. Jag bar sorgdräkt när de var sjuka, jag kuvade min själ med fasta och bad med nersänkt huvud.

14. Jag handlade som om det gällt min vän, min bror. Lik den som sörjer sin mor gick jag sorgklädd och nerböjd.

15. Men de gläder sig över mitt fall, de gaddar ihop sig, onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför. De hånar mig utan uppehåll.

16. Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd, gnisslar de tänder mot mig.

17. Herre, hur länge skall du se på? Befria min själ från deras ödeläggelse, mitt dyrbara liv undan lejonen.

18. Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, bland mycket folk skall jag prisa dig.

19. Låt inte dem få glädja sig över mig som utan orsak är mina fiender. Låt inte dem få blinka med ögonen som utan anledning hatar mig.

20. Ty det är inte frid de talar, svekets ord tänker de ut mot de stilla i landet.

21. De spärrar upp munnen mot mig, de säger: "Rätt åt honom, nu ser vi det med egna ögon!"

22. Du, Herre, ser det, tig ej. Herre, var inte långt ifrån mig.

23. Vakna, stå upp, skaffa mig rätt, tag dig an min sak, du min Gud och Herre.

24. Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, Herre, min Gud, låt dem inte få glädjas över mig.

25. Låt dem inte säga i sina hjärtan: "Det var rätt åt honom, det gick som vi ville!" Låt dem inte få säga: "Vi har uppslukat honom."

26. Låt alla komma på skam och blygas som gläds över min olycka. Låt dem gå klädda i skam och blygsel, dessa som förhäver sig över mig.

27. Låt dem jubla och glädja sig som unnar mig min rätt. Låt dem alltid kunna säga: "Lovad vare Herren, som unnar sin tjänare frid!"

28. Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet, ditt lov dagen lång.