Psaltaren 39 SFB98

1. För sångmästaren, till Jedutun. En psalm av David.

2. Jag sade: "Jag vill ta mig i akt, så att jag inte syndar med min tunga. Jag vill sätta ett lås för min mun, så länge den ogudaktige är inför mig."

3. Jag blev stum och tyst. Jag teg, fjärran från det goda, och min plåga blev allt värre.

4. Mitt hjärta brann inom mig. Medan jag grubblade, brann det som en eld. Jag talade med min tunga:

5. " Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut, att det finns en gräns för mina dagar, så att jag inser hur förgänglig jag är.

6. Som en handsbredd har du gjort mina dagar, min livslängd är som ett intet inför dig. Endast en vindfläkt är människorna, hur säkra de än står. Sela.

7. Som en skugga vandrar en man omkring, han oroar sig till ingen nytta och samlar på hög utan att veta vem som skall få det.

8. Men vad hoppas jag på, Herre? Till dig står mitt hopp.

9. Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig inte bli smädad av dårar.

10. Jag tiger och öppnar ej min mun, ty det är du som har gjort det.

11. Tag din plåga ifrån mig, för din hands aga går jag under.

12. När du tuktar någon för hans missgärning, förtär du likt malen det han har kärt. Endast en vindfläkt är människorna. Sela.

13. Hör min bön, Herre, lyssna till mitt rop. Tig inte vid mina tårar, ty en främling är jag hos dig, en gäst som alla mina fäder.

14. Vänd din blick ifrån mig, så att jag kan le igen, innan jag går bort och ej mer finns till."