Psaltaren 4 SV1917

1. Förtröstansfull aftonbön i nöden. För sångmästaren, med strängaspel; en psalm av David.

2.  När jag ropar, så svara mig,  du min rättfärdighets Gud,  du som i trångmål skaffar mig rum;  var mig nådig och hör min bön.

3.  I herrar, huru länge skall min ära      vara vänd i smälek,  huru länge skolen I älska fåfänglighet      och fara efter lögn?  Sela.

4.  Besinnen dock att HERREN      har utvalt åt sig den fromme;  HERREN hör,      när jag ropar till honom.

5.  Vredgens, men synden icke;  eftersinnen i edra hjärtan,      på edra läger, och varen stilla.  Sela.

6.  Offren rätta offer,      och förtrösten på HERREN.

7.  Många säga:      »Vem skall låta oss se det gott är?»  Upplyft du över oss      ditt ansiktes ljus, o HERRE.

8.  Du giver mig glädje i hjärtat,      större än andras, när de få säd      och vin i myckenhet. [ (Psalms 4:9)  I frid vill jag lägga mig ned,      och i frid skall jag somna in,  ty du, HERRE, låter mig bo      avskild och i trygghet. ]