Support Us

1. [Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se Ps 42:6; 42:12; 43:5. Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se 4 Mos 16:1-2, och hur Absalom har gjort revolt. Citeras: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se Matt 26:38; Mark 14:34. Delar av vers 7 citeras, se Joh 12:27. Struktur: Del 1, Ps 42:2-5 Refräng, Ps 42:6 Del 2, Ps 42:7-11 Refräng, Ps 42:12 Del 3, Ps 43:1-4 Refräng, Ps 43:5] Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet maskil är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har maskil i sin titel, se Ps 32:1; 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7. Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se 4 Mos 16:1. Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se 1 Krön 9:19; 26:1-19; 2 Krön 20:19.] ______Del 1

2. Som hjorten trängtar (flämtar; ropar ut sin längtan) efter [forsande] vattenbäckar (strömmande vatten), så trängtar (flämtar, ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ – hebr. nefesh), efter dig, o Gud (Elohim). [Det hebreiska ordet för att trängta (arag) är ovanligt och används endast tre gånger – två här i denna vers och en gång i Joel 1:20. Det beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset och ljudligt rop efter detta forsande och friska vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även Ps 143:6. Djuret i liknelsen är inte en kamel (som kan klara sig längre tider utan vatten) utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]

3. Hela min varelse (själ – hebr. nefesh) törstar efter Gud (Elohim), den levande Guden (El). När får jag komma och se Guds ansikte (träda fram inför Elohim)?

4. Mina tårar är mitt bröd (min mat) [vad jag lever på], dag och natt, samtidigt säger man dagarna i ända: ”Var är [nu] din Gud?” [Samma plågsamma fråga som kommer utifrån gnager även inom psalmisten själv: Min Gud, var är du någonstans, har du övergivit mig? Se även Ps 3:3; 22:9.]

5. När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu], är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg). Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning), med glädjerop och tacksägelse tillsammans med de som firar högtiden. [Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet sach används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som sukkot och kan också syfta på lövhyddohögtiden (Sukkot). Då blir betydelsen att ”gå in i sin sukka”. Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14-15.]Refräng

6. Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre; hela min varelse – hebr. nefesh), varför så orolig [som ett upprört hav] inom mig? Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom, för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).Del 2

7. Gud (Elohim), jag är deprimerad (hela min varelse är bedrövad inom mig), därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig) från [övre] Jordans land och Hermons höjder [plural], från det lilla (unga) berget (Misars berg). [Israels norra gräns var Hermons höjder. Misars berg är okänt. Hebreiska ordet misar betyder ”mindre” och kan syfta på någon av de mindre topparna i Hermons bergsmassiv. Troligtvis nämns de som exempel på platser långt från Jerusalem och templet. Inom judendomen tolkas platserna som en del i berättelsen om uttåget ur Egypten mot löfteslandet. De korsade Jordan, och landet sträcker sig till Hermon i norr. Berget Misar tolkas som det ”yngre”, tidigare berget Sinai där Mose fick lagen och Gud förlät israeliternas avgudadyrkan av guldkalven.]

8. Djup (hebr. tehom) ropar (höjer sin röst i bön) till djup, i dånet (som rösten) av dina vattenfall (kanaler – hebr. tsinor), Alla dina bränningar och vågor, har sköljt över mig. [Djup (hebr. tehom) används om vatten från djupen i 1 Mos 7:11. Där forsar också vatten fram från himmelens fönster. Frasen ”djup ropar till djup” kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med forsande vatten och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2-3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se 1 Mos 1:2. Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se Jona 2:3. Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i erfarenheten Jona hade i valens buk, som också liknas vid Jesu död, se Matt 12:40. Jesus använder fraser från vers 6-7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se Matt 26:39, 42.]

9. Om dagen ska Herren (Jahve) befalla sin nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) [mot mig], om natten är hans sång hos mig – en bön till mitt livs Gud (den levande Elohim).

10. Jag vill säga till Gud, min klippa (min ointagliga bergskam och bergsklyfta): ”Varför har du glömt mig? Varför måste jag gå (sörjande) i mörker på grund av mina fienders förtryck?”

11. Det är som om man krossade benen [i min kropp – det skär ända in i märgen], när mina motståndare hånar (förtalar, kränker) mig. Hela dagen säger de till mig: ”Var är [nu] din Gud?” [Fienden ställer samma fråga i vers 4.]Refräng

12. Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. nefesh), och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig? Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim), för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom, min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Som så ofta när det gäller repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6 (där det är Guds ansikte) är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar ju känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker (se vers 10) har vänts till ljus och glädje.]