Psaltaren 44 SFB98

1. För sångmästaren, en sång av Koras söner.

2. Gud, med våra öron har vi hört, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.

3. Det var du som med din hand fördrev hednafolken, men dem planterade du. Du förgjorde andra folk, men dem lät du breda ut sig.

4. Det var ej med sitt svärd de intog landet, deras egen arm gav dem ej seger, utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus, ty du älskade dem.

5. Det är du som är min konung, o Gud. Ge befallning om Jakobs frälsning.

6. Genom dig skall vi slå ner våra fiender, genom ditt namn trampa ner våra motståndare.

7. Jag litar inte på min båge, mitt svärd kan inte frälsa mig.

8. Nej, du har frälst oss från våra ovänner, dem som hatar oss låter du komma på skam.

9. Gud, vi lovar dig hela dagen, ditt namn prisar vi för evigt. Sela.

10. Ändå har du förkastat oss och låtit oss stå med skam, du drar inte ut med våra härar.

11. Du låter oss vika tillbaka för fienden och de som hatar oss tar byte.

12. Du låter oss bli uppätna som får, du skingrar oss bland hednafolken.

13. Du säljer ditt folk för ingenting, den vinst du gör är inte stor.

14. Du låter våra grannar håna oss, från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.

15. Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken, du låter folken skaka på huvudet åt oss.

16. Hela dagen är min smälek inför mig, blygsel täcker mitt ansikte,

17. när jag hör hånarens och baktalarens ord, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18. Allt detta har kommit över oss, men vi har inte glömt dig eller svikit ditt förbund.

19. Våra hjärtan vände sig inte bort, våra steg vek inte av från din väg.

20. Men du har krossat oss där schakaler bor och låtit dödsskugga falla över oss.

21. Om vi hade glömt vår Guds namn och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,

22. skulle då inte Gud ha upptäckt det, han som känner hjärtats hemligheter?

23. Nej, för din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.

24. Vakna upp! Varför sover du, Herre? Vakna! Förkasta oss ej för alltid.

25. Varför gömmer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck?

26. Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp ligger nertryckt till jorden.

27. Grip in och hjälp oss, friköp oss för din nåds skull.