Psaltaren 46 SV1917

1. Vår Gud är oss en väldig borg. För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

2.  Gud är vår tillflykt      och vår starkhet,  en hjälp i nöden,      väl beprövad.

3.  Därför skulle vi icke frukta,      om än jorden omvälvdes  och bergen vacklade      ned i havsdjupet;

4.  om än dess vågor      brusade och svallade,  så att bergen bävade      vid dess uppror.  Sela.

5.  En ström går fram, vars flöden      giva glädje åt Guds stad,  åt den Högstes heliga boning.

6.  Gud bor därinne,      den vacklar icke;  Gud hjälper den,      när morgonen gryr.

7.  Hedningarna larma,      riken vackla;  han låter höra sin röst,      då försmälter jorden.

8.  HERREN Sebaot är med oss,  Jakobs Gud är vår borg.  Sela.

9.  Kommen och skåden      HERRENS verk:  gärningar som väcka häpnad      gör han på jorden.

10.  Han stillar strider      intill jordens ända,  bågen bryter han sönder      och bräcker spjutet,  i eld bränner han upp      stridsvagnarna.

11.  »Bliven stilla och besinnen      att jag är Gud;  hög varder jag bland hedningarna,      hög på jorden.» [ (Psalms 46:12)  HERREN Sebaot är men oss,  Jakobs Gud är vår borg.  Sela. ]