Psaltaren 52 SV1917

1. Tröst mot våld och onda tungor. För sångmästaren; en sång av David,

2. när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

3.  Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare?  Guds nåd varar ju beständigt.

4.  Din tunga far efter fördärv,  den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

5.  Du älskar ont mer än gott,  lögn mer än att tala vad rätt är.  Sela.

6.  Ja, du älskar allt fördärvligt tal,  du falska tunga.

7.  Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid,  han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda  och utrota dig ur de levandes land.  Sela.

8.  Och de rättfärdiga skola se det och frukta,      de skola le åt honom:

9.  »Se där är den man som icke gjorde      Gud till sitt värn,  utan förlitade sig på sin stora rikedom,      trotsig i sin lystnad!» [ (Psalms 52:10)  Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd      i Guds hus;  jag förtröstar på Guds nåd      alltid och evinnerligen. ] [ (Psalms 52:11)  Jag skall evinnerligen tacka dig      för att du har gjort det;  och inför dina fromma      skall jag förbida ditt namn,      ty det är gott. ]