Psaltaren 6 SV1917

1. Bön och bönhörelse i djup nöd. För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.

2.  HERRE, straffa mig icke i din vrede,  och tukta mig icke i din förtörnelse.

3.  Var mig nådig, HERRE,      ty jag försmäktar;  hela mig, HERRE,      ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.

4.  Ja, min själ är storligen förskräckt;  ack HERRE, huru länge?

5.  Vänd åter, HERRE,      rädda min själ,  fräls mig för din nåds skull.

6.  Ty i döden tänker man icke på dig;  vem tackar dig i dödsriket?

7.  Jag är så trött av suckande;  var natt fuktar jag min säng  och väter mitt läger med mina tårar.

8.  Av sorg är mitt öga förmörkat;  det har åldrats för alla mina ovänners skull.

9.  Viken bort ifrån mig,      alla I ogärningsmän;  ty HERREN har hört      min högljudda gråt.

10.  HERREN har hört min åkallan,  min bön upptager HERREN. [ (Psalms 6:11)  Alla mina fiender skola komma på skam      och storligen förskräckas;  de skola vika tillbaka      och komma på skam med hast. ]