Psaltaren 68 SKB

1. Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) David, en sång. ______Introduktion

2. Gud (Elohim) reser sig (står upp), hans fiender förskingras de som är emot honom flyr från hans ansikte (hans närvaro). [De tre verben är desamma som i 4 Mos 10:35. Här anas också uppståndelsen, se vers 19.]

3. Som rök driver bort [skingras för vinden] så fördriver du (skingrar du; knuffar du isär) dem [Hos 13:3], som vax smälter för eld [Mika 1:4]. De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte],

4. men de rättfärdiga – de gläder sig De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro], de jublar i glädje!

5. Sjung till Gud (Elohim), sjung [och spela] lovsånger till hans namn. Bana väg för (höj upp en sång till) honom som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah), hans namn är Herren [ordagrant: ”i Jah, hans namn”]. Jubla (triumfera, hoppa av glädje) inför honom. [Jah, som är en kortare form av Jahve, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med vers 34. Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26; Jes 19:1. Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:]

6. En fader för de faderlösa och en änkornas försvarare (försvarsadvokat, domare) är Gud (Elohim) i sin heliga boning. [Han tar sig an de utsatta, för deras talan och dömer rättvist, se Jak 1:27; 4:11-12; 1 Tim 5:5.]

7. Gud (Elohim) ger de ensamma ett hem [han inhyser/placerar dem i en familj] – för ut fångar (tjänare) i frihet (lycka, framgång, sång), men de som öppet trotsar (de som vänder sig bort; de som är envisa och gör uppror) [är ovilliga att förändras] får bo i öknen (en torr öde vildmark). [1 Tim 5:6]Från Sinai till Sion – Gud går med sitt folk

8. Gud (Elohim), när du drog ut framför ditt folk, när du marscherade fram i ödemarken … [Här avbryts meningen för att ge tid för eftertanke.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

9. [Då när Gud marscherade med sitt folk skedde följande:] Jorden bävade, ja, himlarna vräkte ner regn, inför Gud (Elohim), Sinais Gud, inför Gud (Elohim), Israels Gud. [Dom 5:4-5]

10. Gud (Elohim), du lät ett ymnigt regn falla över ditt utvalda folk (ditt arv), när de var trötta så gav du dem styrka (du helade dem).

11. Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel], du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud (Elohim).

12. Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord. En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna: [Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Mirjam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.]

13. ”Kungarna som leder arméer flyr – de flyr! Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet.

14. När ni ligger ner i era fårfållor [när ni är hemma i säkerhet, eller när ni är stilla], då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte], ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!”

15. När den Allsmäktige (El Shaddaj) förskingrar kungarna där, som snö på Samon!” [Det finns ett berg som heter Samon nära Sikem (Shechem), se Dom 9:48. Detta område i Samarien får aldrig mycket snö och uttrycket skulle kunna motsvara något mycket ovanligt som ”snö i Saharaöknen”. Guds seger är oväntad och extraordinär. Etymologiskt kan ordet samon komma från, eller påminna om, ordet för ”mörk”. I kontrast till den vita rena snön så kan betydelsen i så fall vara: ”mörka berg täckta i vit snö”. Titeln ”El Shaddaj” förekommer bara här och i Ps 91:1 i Psaltaren. Ordets ursprung är okänt, men kan komma från ordet för att förgöra (hebr. sadad). Den kopplingen skulle kunna finnas här i hur Gud som ”förgör” förskingrar kungarna.]

16. Berget Bashan [Hermon] är ett guds (elohim, ett upphöjt, majestätiskt) berg, ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar]. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Ordet ”Bashan” betyder också ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8-11; Jos 12:4-5.]

17. Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt), på berget [Sion, se Ps 48:3, 9] som Gud (Elohim) valt till sin boning? Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.

18. Guds (Elohims) vagnar [för striden] är tiotusentals, tusen och åter tusen, Herren (Adonaj) är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai. [Tankarna går till Egyptens militär med vagnar, se 2 Mos 14-15, men Guds härskara är större, se Ps 20:8; 2 Kung 6:15-17.]

19. Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap), du tog emot gåvor bland människor, ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion]. [Versen citeras av Paulus i 2 Kor 2:14; Ef 4:8.]Proklamation

20. Välsignad är Herren (Adonaj) [låt oss knäböja inför honom, ja, inympas i honom – hebr. barach]! Dag efter dag bär han oss [som en börda; med vår börda – han som tar hand om sitt folk], Gud (El) [den Mäktige] är vår frälsning (räddning). Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Det hebreiska ordet för välsigna (barach) kan även betyda att knäböja och att inympa.]

21. Vår Gud (El) är en Gud (El) som befriar (Vår Gud är frälsningens Gud), ja, hos Herrarnas Herre (Jahve Adonaj) [den högste allsmäktige Guden] finns befrielse (räddning) från döden.

22. Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden, den håriga kronan (skalpen) på den som går där i sin stora skuld. [Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från 1 Mos 3:15.]

23. Herren (Adonaj) säger: ”Från Bashan [Hermon, ormens plats, se vers 15] ska jag föra tillbaka dem, föra dem tillbaka från havets djup [som ofta representerar kaos],

24. så att din fot kan stampa (bada) i blod, och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna.” [Upp 14:20; 19:17]Segermarsch mot templet

25. Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim), segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!

26. Sångarna främst, instrumenten [musiker på strängade instrument] sist, i mitten unga flickor som spelar på tamburiner. [2 Mos 15:20; Dom 11:34; 1 Sam 18:6]

27. [Nu kommer en inbjudan att stämma in i lovsången:] Välsigna (prisa) Gud (Elohim) i den stora församlingen, Herren (Jahve) – från Israels källa. [Israels folk har sitt ursprung från Gud som är livets källa, se Ps 36:10.]

28. Där [i segertåget, se vers 25] går Benjamin som är minst som erövrare [som den som slog fienden], Juda ledare i den stora skaran (ordagrant ”en stor hög med stenar”), [tillsammans med] Zevoluns ledare och Naftalis ledare. [Saul var från Benjamins stam som var den ringaste, se 1 Sam 9:21. Zevolun och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, det område som det profeteras att Jesus skulle verka i, se Jes 9:1.]

29. Gud (Elohim) har befallt din styrka [att du ska vara stark – Israel], var stark, O Gud (Elohim). Du som agerade (verkade) för oss

30. från ditt tempel – upp till Jerusalem kommer kungar med gåvor till dig.

31. Straffa (tillrättavisa) odjuret i vassen [Behemot, se Job 40:10, 16], tjurarnas hop och folkens kalvar. [Fientliga nationer liknas med farliga djur.] Trampa ner dem som älskar silver, förskingra de folk som vill ha (finner nöje i) krig.

32. De kommer med röda kläder (bronsartiklar) [eventuellt kan det betyda ”högt uppsatta personer” eller ”ambassadörer”] från Egypten, Kush [nuvarande Etiopien/Sudan] skyndar sig att sträcka fram sina händer. [För att prisa Gud eller skyndar hit för att ge gåvor.]Avslutning

33. Jordens riken, sjung till Gud (Elohim), spela till Herrens ära! Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

34. Till honom som rider fram på himlarna, urtidshimlarna [se vers 5], där låter han sin röst höras, hans mäktiga röst.

35. Ge Gud (Elohim) makten (erkänn att det är Gud som har kraften, makten och äran), vars majestät är över Israel, hans makt är i himlarna.

36. Fruktad är du, Gud (Elohim), i din helgedom, du som är Israels Gud (El), som ger makt och styrka åt sitt folk, lovad är Gud (Elohim).