Psaltaren 69 B2000

1. För körledaren. Av David.

2. Rädda mig, Gud! Vattnet når mig till halsen.

3. Jag har sjunkit ner i bottenlös dy och har inget fotfäste. Jag har kommit ut på djupt vatten, strömmen vill dra ner mig.

4. Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Mina ögon värker, jag har väntat länge på min Gud.

5. Flera än håren på mitt huvud är de som hatar mig utan grund. Många är de som vill förgöra mig, som är mina fiender utan skäl. Jag tvingas lämna tillbaka det som jag aldrig stulit.

6. Du känner min dårskap, Gud, min skuld är inte dold för dig.

7. Låt mig inte dra skam över dem som hoppas på dig, Herre Gud Sebaot. Låt mig inte dra vanära över dem som söker sig till dig, du Israels Gud.

8. Det är ju för din skull man hånar mig och mitt ansikte rodnar av skam.

9. Jag har blivit en utstött bland mina bröder, en främling för min moders barn.

10. Lidelsen för ditt hus har förtärt mig, jag smädas av dem som smädar dig.

11. Jag grät och fastade, då blev jag hånad.

12. Jag klädde mig i säckväv, då blev jag en visa för dem.

13. De sladdrar om mig i stadsporten, drinkare sjunger om mig.

14. Jag kommer till dig med min bön, må stunden vara den rätta. Svara mig, Gud, i din stora godhet, ge mig din trofasta hjälp.

15. Rädda mig från att sjunka i dyn, låt mig bli räddad från dem som hatar mig och från det djupa vattnet.

16. Låt inte strömmen dra ner mig och djupet uppsluka mig, låt inte graven sluta sitt gap om mig.

17. Svara mig, Herre, i din trofasta godhet, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.

18. Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, jag är i nöd, skynda dig att svara.

19. Kom till mig och gör mig fri, befria mig från mina fiender.

20. Du vet hur jag blir smädad, hur jag lider hån och skam, du ser ju alla mina ovänner.

21. Deras hån har krossat mig, mitt hjärta finner ingen bot. Jag hoppades på medkänsla, men förgäves, på någon som ville trösta mig, men ingen fanns.

22. De förgiftade min mat, i min törst fick jag ättika att dricka.

23. Må deras bord bli en fälla för dem och deras offermåltid en snara.

24. Må det mörkna för deras ögon så att de inte kan se. Låt deras lemmar mista sin stadga.

25. Ös ut din vrede över dem, låt din glödande harm hinna upp dem.

26. Må deras läger bli öde och ingen mer bo i deras tält.

27. De förföljer ju den du har slagit, ökar plågan för den du har sargat.

28. Lägg fram brott efter brott, låt dem aldrig bli friade.

29. Må de strykas ur de levandes bok och inte stå skrivna bland de rättfärdiga.

30. Men jag är betryckt och plågad, rädda mig, Gud, och för mig i säkerhet.

31. Jag vill prisa Guds namn med sång och tacka och lova honom.

32. Det behagar Herren mer än tjurar, offerdjur med horn och klövar.

33. De betryckta skall se det och glädjas, ni som söker er till Gud skall få nytt mod,

34. ty Herren lyssnar till de fattiga och föraktar inte de fångna.

35. Himlen och jorden skall prisa honom, haven och allt som rör sig i dem.

36. Gud skall rädda Sion och bygga upp Juda städer. Där skall de bo, de skall äga landet.

37. Det skall gå i arv till hans tjänares barn, de som älskar hans namn skall bo där.