Psaltaren 73 SKB

1. [Psalmen tar upp mysteriet med hur onda människor till synes kan ha bekymmerslösa och framgångsrika liv. Här, liksom i Ps 1 och Ps 2, har de gudlösa en framträdande roll. Ordet för god, hebr. tov, ramar in psalmen, se vers 1 och 28. Detta ger oss den första ledtråden till svaret på denna fråga: Guds perspektiv och hans godhet. Till en början är psalmisten på hal mark (vers 1-3), medan de onda verkar vara säkra (vers 4-12). Men i slutet på psalmen är situationen omvänd: de onda halkar (vers 18-20) och psalmisten står stadigt (vers 21-28). Detta förstärks även i hur de lidande begreppen speglas: ”nöd/för svårt” (vers 5a och 16) och ”plågas” (vers 5b och 14). Författare: Asaf Struktur: Det hebreiska ordet ak, översatt ”ja”, delar upp psalmen i tre delar vid vers 1, 13 och 18. Vers 1-12 beskriver problematiken i tolv rader; vers 13-17 är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, och gör det på ett mycket strukturerat sätt.] En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.] ______Jag snavar – de ogudaktiga tycks stå säkert Ja (sannerligen), Gud (Elohim) är god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.

2. Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]: min fot höll nästan på att snava, mina steg for undan under mig [de var nära att slinta],

3. för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga) när jag såg de ondas (de ogudaktigas) framgång [välgång på alla områden].

4. För de lider inga kval när de dör (de slipper hinder och plågor fram till sin död) och deras kropp är välmående (deras hull ser välnärt, fett och fylligt ut).

5. De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga] och de plågas inte som andra människor [ordagrant: som människa rörs/nås/slås de inte heller].

6. Därför omsluter högfärd (arrogans, högmod, stolthet) dem som en halskedja, våld omger dem (sveper in dem) som en klädnad [mantel].

7. Deras ögon sticker fram (buktar ut) ur fetman, de har gått bortom sitt hjärtas föreställningar (de har mer än deras hjärta kan önska; deras fantasier har ingen gräns).

8. De hånar (bespottar, hädar, förlöjligar) och talar [öppet] om (hotar med) ondskefullt förtryck, överlägset talar de [som om det inte fanns någon Gud].

9. De har satt (ställt) upp sin mun [öppnat sitt gap] mot himlarna, och deras tunga vandrar (far) fram över jorden. [De talar mot bättre vetande, mot Gud själv och deras skvaller sprider sig gränslöst.]

10. Därför återvänder hans folk hit [till dessa ogudaktiga förtryckare] och suger (tömmer) i sig vatten i mängd (i fulla drag). [Kan också tolkas som att Guds folk gråter.]

11. De säger: Hur kan Gud (El) veta [hur har Gud känt till och varit intimt förtrogen med detta] och har den Högste (Elion) [någon] kunskap?

12. Se, sådana är de onda, de gör det alltid enkelt för sig och samlar rikedom på hög (i lugn och ro förökar de ständigt sin rikedom).Vändpunkten

13. Ja (sannerligen), förgäves har jag bevarat mitt hjärta rent och tvättat mina händer i oskuld.

14. För jag plågas (jag har blivit slagen) hela dagen och fått min [dagliga ranson av] tuktan varje morgon.

15. Om jag hade sagt: Så [här] vill jag förkunna [återge/resonera/uttala mig om detta], se, då skulle jag ha förrått en generation av dina barn (svikit dina söners släkte).

16. Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta, var det för svårt (hebr. amal, se vers 5) för mig [i mina ögon],

17. till dess jag gick in i Herrens (Els) helgedom och förnam (insåg; kunde urskilja) deras slut [de ondas och de ogudaktigas öde].Deras fasader faller – jag står fast

18. Ja (sannerligen), på hala platser ställer du dem (du ställer dem på det hala), du har störtat dem i fördärvet [de har fallit för sina egna lögner].

19. Hur blev de inte ödelagda på ett ögonblick, de förgicks (rycktes bort) – fick en ände med förskräckelse (det slutade i katastrof) [plötslig död]. [Hes 26:21; Job 18:14]

20. Liksom när man vaknar upp ur en dröm, ska du Herre (Adonaj) – när du står upp – förakta deras skuggbilder (yttre sken; illusioner) [som om de vore fantasier].

21. När mitt hjärta visar sig vara bittert [när jag blir sur och snarstucken] och det sticker till i mina njurar [när jag känner ett styng i mitt inre],

22. då är jag brutal (vettlöst oförnuftig) och okunnig. [När det gäller mig så är jag då utan personlig vetskap eller kännedom.] Jag har varit som boskap [plural; som en stum och vilsen boskapsflock] inför dig.

23. Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig i min högra hand [och har så gjort hela tiden].

24. Du vägleder mig med ditt råd [du leder mig fram enligt din plan], du tar sedan emot mig med ära (efteråt tar du med mig i härlighet).

25. Vem har jag i himlarna [utom dig]? Och förutom dig finns det ingenting jag [någonsin] önskar (har nöjt mig med; glatt mig åt) [här] på jorden. [Himlarna/jorden är en s.k. merism – Gud är det viktigaste av allt i hela universum!]

26. När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp, är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.

27. För se, de som är långt borta från dig ska gå förlorade [de vandrar bort och försvinner]. Du förgör alla dem som [lättsinnigt – likt en sköka] är otrogna mot dig.

28. Men när det gäller mig så är det gott (hebr. tov) att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim). Jag har gjort Herren Gud (Adonaj Jahve) till min tillflykt [jag sätter mig hopp och min förtröstan till honom]. Jag ska förkunna (återge, resonera, uttala mig) [se vers 15] om alla dina verk. [Frasen ”vad gäller mig” (hebr. va ani) är identisk med inledningen i vers 2 och återfinns även i vers 22 och 23.]