Psaltaren 74 SV1917

1. Klagan och bön, när Guds tempel hade blivit oskärat. En sång av Asaf.  Varför, o Gud,      har du så alldeles förkastat oss,  varför ryker din vredes eld      mot fåren i din hjord?

2.  Tänk på din menighet,      som du i fordom tid förvärvade,  som du förlossade, till att bliva      din arvedels stam;  tänk på Sions berg,      där du har din boning.

3.  Vänd dina steg till den plats      där evig förödelse råder;  allt har ju fienden      fördärvat i helgedomen.

4.  Dina ovänner hava skränat      inne i ditt församlingshus,  de hava satt upp sina tecken      såsom rätta tecken.

5.  Det var en syn, såsom när man höjer      yxor mot en tjock skog.

6.  Och alla dess snidverk hava de nu krossat      med yxa och bila.

7.  De hava satt eld på din helgedom  och oskärat ända till grunden      ditt namns boning.

8.  De hava sagt i sina hjärtan:      »Vi vilja alldeles kuva dem.»  Alla Guds församlingshus      hava de bränt upp här i landet.

9.  Våra tecken se vi icke;      ingen profet finnes mer,  och hos oss är ingen      som vet för huru länge.

10.  Huru länge, och Gud,      skall ovännen få smäda  och fienden oavlåtligen      få förakta ditt namn?

11.  Varför håller du tillbaka din hand,      din högra hand?  Drag den fram ur din barm      och förgör dem.

12.  Gud, du är ju      min konung av ålder,  du är den som skaffar      frälsning på jorden.

13.  Det var du som delade      havet genom din makt;  du krossade drakarnas      huvuden mot vattnet.

14.  Det var du som bräckte      Leviatans huvuden  och gav honom till mat      åt öknens skaror.

15.  Det var du som lät källa      och bäck bryta fram;  du lät ock starka      strömmar uttorka.

16.  Din är dagen,      din är ock natten,  du har berett      ljuset och solen.

17.  Det är du som har fastställt      alla jordens gränser;  sommar och vinter      äro skapade av dig.

18.  Så tänk nu på huru fienden      smädar HERREN,  och huru ett dåraktigt folk      föraktar ditt namn.

19.  Lämna ej ut åt vilddjuren      din turturduvas själ;  förgät icke för alltid      dina betrycktas liv.

20.  Tänk på förbundet;      ty i landets smygvrår      finnes fullt upp av våldsnästen.

21.  Låt icke den förtryckte      vika tillbaka med blygd,  låt den betryckte och den fattige      lova ditt namn.

22.  Stå upp, o Gud;      utför din sak.  Betänk huru du varder smädad      hela dagen av dåren.

23.  Glöm icke bort      dina ovänners rop,  dina motståndares larm,      som alltjämt höjes.