Psaltaren 75 SKB

1. Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Fördärva (ödelägg) inte. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) Asaf, en sång. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.] ______

2. [Församlingen:] Vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) dig o, Gud (Elohim), vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) och ditt namn var nära (på ett personligt sätt, som en vänskapsrelation), våra läppar har talat om dina underbara gärningar.

3. [Gud talar:] När jag bestämmer en särskild tid, ska jag själv döma med rättvisa.

4. Då ska jorden och alla invånare som finns på den upplösas (smälta). Jag själv håller fast dess pelare [upprätthåller jorden]. [Bara Fadern vet tidpunkt för domen, se Matt 24:36. Så länge Gud håller fast jorden består den, när han släpper taget upplöses den.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.] [Det kan vara Gud som fortsätter att tala även i vers 5-7, men frasen ”Jag säger” brukar ofta vara psalmistens röst i Psaltaren. Vers 3-8 formar också en kiasm där ordet ”döma” och ”domaren” ramar in stycket. Jorden i vers 4 speglar väderstrecken i vers 7 och centralt i vers 5-6 finns varningen till de arroganta att inte använda sin egen styrka, som hornet är en bild på.]

5. Jag säger till de arroganta: ”Inget mer skryt”, och till de ogudaktiga: ”Lyft inte upp ditt horn (våga inte visa din egen styrka).”

6. Lyft inte upp ditt horn högt, eller tala inte med en högdragen nacke (styvnackat, arrogant sätt).

7. Upphöjelse (ära) kommer varken från öster eller från väster, inte ens ifrån öknen (söder).

8. Ja, för Gud (Elohim) är domaren, han för ned (tvingar till ödmjukhet) den ene och lyfter upp (ger ära till) en annan.

9. Ja, för i Herrens (Jahves) hand är en bägare med skummande vin, blandat med kryddor, och den utgjuter Han. Förvisso ska de onda på jorden dricka av den, ja, de ska tömma den till botten på dräggen.

10. Men jag, jag ska kungöra det för alltid, jag ska sjunga lovsånger till Jakobs Gud (Elohim).

11. [Avslutande ord, troligtvis Gud:] Jag ska hugga av de ondas horn [som de lyft, se vers 5-6], men de rättfärdigas horn ska bli upphöjda. [Det är oklart om sista versen är psalmistens eller Guds ord. Eftersom psalmisten varit tydlig med att det är bara Gud som är rättmätig domare, se vers 8, är det lämpligt och mest troligt att det är Guds ord som avslutar psalmen.]