Psaltaren 85 SKB

1. Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm (sång ackompanjerad på strängar), av (för) Korachs söner. ______Tacksamhet för vad Gud har gjort [Vers 2-4 ramas in av ordet vända/återvända. Psalmen börjar med tacksamhet över hur Gud tidigare har verkat. Det är en grund och ger tro för att Gud även ska på nytt upprätta.]

2. Herre (Jahve), du visade välvilja (var nådig) mot ditt land. du vände (återupprättade) Jakobs öde. [Ordagrant ”du vände med en vändning mot Jakob”, se även Ps 14:7.]

3. Du tog bort (lyfte bort; förlät) ditt folks missgärning (skuld, synd, orättfärdighet), du överskylde (begravde; täckte över) all deras synd. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

4. Du drog tillbaka din upprördhet (ordagrant: ”rörelse”), du vände dig ifrån din vredes glöd (ordagrant: ”brinnande näsa”). [Tre ord för vrede används här. I den första raden används ett ord som beskriver rörelse och upprördhet. Den andra raden har två ord. Ordet vrede (hebr. ap) kommer från näsborre och beskriver hur någon andas kraftigt genom näsan. Här förstärks det med hebr. haron som beskriver en brinnande ilska som en eld.]Klagan [Vers 5-8 ramas in av ordet frälsning. Det hebreiska ordet är Jeshua. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesus, vars hebreiska namn är Jeshua. Fortfarande finns ordet ”tillbaka” med som ett ledmotiv, se vers 7.]

5. Vänd åter (återupprätta oss), du vår frälsnings Gud (Elohim), upphör med din upprördhet mot oss.

6. Ska du vredgas (från ordet näsborre, att ”andas kraftigt”) för alltid? Ska du låta din vrede vara (dra ut på den) från släkte till släkte?

7. Är det inte du som väcker oss (för oss tillbaka) till liv igen, så att ditt folk kan glädja sig i dig?

8. Herre (Jahve), låt oss se din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), ge oss din frälsning.Fullbordan

9. Jag vill lyssna på vad Herren säger, för han ska tala frid (välsignelse på alla områden) till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom); låt dem inte återvända till dårskap. [Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]

10. Ja, hans befrielse (frälsning) är nära (den åtföljs tätt av) dem som fruktar (vördar, respekterar) honom, och detta för att härlighet (ära – Guds påtagliga närvaro) ska bo i vårt land.

11. Nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (trofasthet) – de har mötts, rättfärdighet och frid – de har hälsat varandra med en kyss.

12. Sanning (trofasthet) ur jorden (landet) – växer upp [från det mänskliga hjärtats jordmån] och rättfärdighet från himlen – har blickat ner. [I vers 11-12 är verbet placerat sist, istället för i början som är det vanliga i hebreiskan. Det ger extra tyngd, särskilt som de är ovanliga, ingen annanstans används verbet pagas för hur abstrakta begrepp möts. Detsamma gäller för ordet för att kyssas, hebr. nasaq. Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

13. Herren ska ge det som är gott, och vårt land ska ge sin skörd.

14. Rättfärdighet ska gå framför honom och bereda väg för hans steg. [Psalmen ramas in av ordet för land, hebr. eretz. I vers 2 är det ”ditt land” och här i avslutningen är det ”vårt land”, se vers 10, 12 och 13.]