Psaltaren 89 B2000

1. En dikt av Etan, esrachiten.

2. Om Herrens nåd vill jag alltid sjunga, för alla tider göra din trofasthet känd.

3. Jag säger: Din nåd är befäst för evigt, i himlen består din trofasthet.

4. »Jag slöt ett förbund med min utvalde, min tjänare David gav jag min ed:

5. Din ätt skall bestå för evigt, för alla tider befäster jag din tron.«

6. Herre, himlen prisar dina under, de heligas församling din trofasthet.

7. Ty vem i skyn kan mäta sig med Herren, vem av gudasönerna är Herrens like?

8. Fruktansvärd är Gud i de heligas råd, stor och fruktad mer än alla omkring honom.

9. Herre, härskarornas Gud, vem är som du? Nåd och trofasthet omger dig.

10. Du råder över det trotsiga havet, du tvingar dess mäktiga vågor till ro.

11. Du krossade Rahav, slog honom till döds, du skingrade dina fiender med din starka arm.

12. Din är himlen och din är jorden, du har grundlagt världen och allt den rymmer.

13. Du skapade norr och söder. Tabor och Hermon jublar över dig.

14. Din arm är full av kraft, din hand är segerrik och stark.

15. På rätt och rättfärdighet vilar din tron, nåd och trofasthet finns hos dig.

16. Lyckligt det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus.

17. De gläder sig ständigt över ditt namn och jublar över din rättfärdighet,

18. ty du är deras styrka och glans. Genom din ynnest vinner vi seger,

19. ty vår sköld tillhör Herren, vår kung tillhör Israels Helige.

20. Du talade en gång i en syn, du sade till dina trogna: »Jag kröner en hjälte, jag upphöjer en yngling ur folket.

21. Jag har funnit David, min tjänare, och smort honom med min heliga olja.

22. Min hand skall vara hans fasta stöd, min arm skall ge honom styrka.

23. Ingen fiende skall överrumpla honom, ingen våldsman skall kuva honom.

24. Jag skall krossa alla fiender i hans väg och slå ner dem som hatar honom.

25. Min trofasthet och nåd skall följa honom, i mitt namn vinner han seger.

26. Jag skall lägga havet under hans hand, floderna under hans välde.

27. Han skall säga: Du är min fader, min Gud och min räddande klippa.

28. Han skall vara min förstfödde, den högste bland jordens kungar.

29. För evigt skall jag visa honom nåd, mitt förbund med honom skall stå fast.

30. Hans ätt skall jag låta bestå för alltid, hans tron så länge himlen är till.

31. Om hans söner överger min lag och inte följer mina bud,

32. om de kränker mina stadgar och inte gör vad jag befallt,

33. då skall jag straffa deras synd med ris, deras brott med hårda slag.

34. Men jag skall inte ta tillbaka min nåd och inte svika min trofasthet,

35. jag skall inte kränka mitt förbund och inte ändra det jag har sagt.

36. Detta har jag svurit vid min helighet: David skall jag aldrig svika,

37. hans ätt skall råda för evigt. Hans tron skall bestå som solen,

38. finnas för evigt som månen, det trovärdiga vittnet i skyn.«

39. Men nu har du stött bort din smorde och förkastat honom i vrede.

40. Du har brutit förbundet med din tjänare, du har trampat hans krona i stoftet.

41. Du har rivit alla hans murar och lagt hans borgar i grus.

42. Han plundras av alla som kommer förbi, han blir hånad av sina grannar.

43. Du låter hans motståndare triumfera, alla hans fiender glädja sig.

44. Du hejdar hans skarpa svärd och ger honom inte styrka i striden.

45. Du har släckt hans glans, störtat hans tron till marken.

46. Du har förkortat hans ungdoms dagar och höljt honom i skam.

47. Hur länge, Herre, skall du hålla dig dold och låta din vrede brinna som eld?

48. Tänk på hur kort min livstid är, hur förgängliga du skapat alla människor.

49. Vem bland de levande skall inte se döden? Vem räddar sitt liv undan dödsrikets makt?

50. Herre, var är nu din nåd från förr, som du i trofasthet lovade David?

51. Herre, tänk på din tjänares vanära, på de smädelser jag får utstå från folken.

52. Dina fiender hånar mig, Herre, de hånar din smorde var han går fram. *

53. Lovad vare Herren i evighet. Amen, amen.