Psaltaren 90 SKB
1. [Frågan ”Hur länge?” binder ihop bok tre och fyra, se Ps 89:47 och Ps 90:14. Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Moses sång finns nämnd i 5 Mos 31:30-32:43. Titeln gudsman används om Elia, Elisha och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahve) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17. Författare: Mose Citeras: Vers 5 citeras i 2 Pet 3:8 Struktur: 1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1-2 2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3-6 3. Guds vrede, vers 7-12 4. En upprättad relation, vers 13-17] En bön av gudsmannen Mose (Moshe). ______ [Vers 1b-2 formar en kiasm som ramas in av ”du”, följt av generation/evighet och centralt jorden.] Du Herre (Adonaj) har varit vår tillflyktsplats från generation till generation.
2. Innan bergen föddes, eller du ens hade format jorden och världen (marken, den bebodda delen), från evighet till evighet är du (har alltid varit, och kommer alltid att vara) Gud (El).
3. Du vände människan till ånger och sa: ”Människobarn, vänd om (kom tillbaka).”
4. För tusen år i dina ögon är som gårdagen som gick förbi, och som en nattväkt.
5. Du sveper bort dem som med en flod, medan de sover. På morgonen är de som spirande gräs.
6. På morgonen blomstrar det och växer upp, på kvällen vissnar det och torkar bort.
7. Vi är förtärda av din vrede, av ditt raseri blir vi förskräckta.
8. Du har ställt våra överträdelser inför dig, våra dolda synder i ljuset av ditt ansikte.
9. Alla våra dagar är borta i din vrede, våra år kommer till ett slut som en suck.
10. Våra år varar i 70 år, eller med styrka, 80 år. Likväl är deras stolthet [bästa år som en passerande storm] möda (hårt arbete) och fåfänga (tomhet, smärta, olycka); de är snabbt förbi och vi flyger bort. [Hebreiska ordet stolthet rohav är ovanligt, det kommer från verbet ”att storma” och har betydelsen av att vara högmodig och arrogant uppblåst. Här finns också liknelsen att livet är som oväder som snabbt drar in och hastigt försvinner. Se även Pred 1:2.]
11. Vem känner kraften i ditt raseri, och din vrede, så att man ger dig vederbörlig vördnad?
12. Lär oss antalet av våra dagar så att vi kan få visa hjärtan.
13. Kom tillbaka Herre (Jahve), hur länge… [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en ”aposiopesis”, som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad.] trösta din tjänare (vänd min sorg till hopp).
14. Gör oss tillfredsställda (mätta oss) på morgonen med din nåd (omsorgsfulla kärlek), så att vi kan jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och vara glada alla våra dagar.
15. Gör oss glada för alla de dagar som du har plågat oss, för alla de år som vi har sett ondska.
16. Låt ditt verk (det du gör) bli synligt för dina tjänare, och din härlighet över dina söner (barn).
17. Låt din nåd (ditt välbehag, din favör) Herre (Adonaj) vår Gud (Elohim) komma över oss. Upprätta över oss våra händers arbete, ja våra händers arbete må du upprätta det. [Om inte Gud är med oss i vårt arbete, arbetar vi fåfängt och förgäves.]