Psaltaren 94 SKB
1. [Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: ”En psalm av David, för veckans fjärde dag”, vilket är onsdag.] ______ Hämndens Gud (El), Herre (Jahve), Hämndens Gud (El), träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt)!
2. Stå upp (lyft upp dig själv), du jordens domare, ge de stolta deras vedergällning.
3. Herre (Jahve), hur länge ska de onda... hur länge ska de onda jubla (triumfera, ropa i glädje)?
4. De sprutar ur sig (okontrollerat, spyr ut) [en massa ord, se Ords 15:2], de talar arrogant (fräckt), alla som ägnar sig åt överträdelse sätter sig själva högt.
5. De krossar folket, Herre (Jahve) och hemsöker deras arv.
6. De slår änkan och främlingen och mördar den faderlöse. [De mest utsatta i samhället, se 2 Mos 22:21; 5 Mos 24:17; Mal 3:5.]
7. De säger: ”Herren (Jah) ska inte se, inte heller ska Jakobs Gud (Elohim) höra [vad vi håller på med].”
8. Tänk efter, ni brutala (råa, djuriska) bland människor. Och ni [oresonliga] dårar, när ska ni förstå?
9. Han som formade örat, skulle han inte höra? Han som formade ögat, skulle han inte se?
10. Han som tuktar hednafolk (nationer), skulle han inte korrigera? Ja, han som lär människan kunskap?
11. Herren (Jahve) känner människans tankar, att de är fåfängliga.
12. Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar] som du undervisar Herre (Jah), och lär om din undervisning (hebr. Torah),
13. så att du kan ge honom vila från de onda dagarna, till dess avgrundsdjupet har blivit grävt för de onda.
14. För Herren (Jahve) ska inte förkasta sitt folk, inte heller ska han överge sin arvedel.
15. Rätten ska återvända till domarna, och alla rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan) ska följa den.
16. Vem ska stå upp för mig mot våldsverkarna? Vem ska stå upp för mig mot överträdarna?
17. Om inte Herren (Jahve) hade varit min hjälp, skulle min själ snart ha bott i tystnaden (graven).
18. Om jag säger [tänker inom mig]: ”Min fot vacklar”, då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek) Herre (Jahve).
19. När mina oroliga tankar är många inom mig (när mitt inre är fullt av bekymmer), då gläder din tröst [plural – Guds flera sätt att trösta] min själ. [Ordet för oroliga tankar och bekymmer (hebr. sarafim) används bara här och i Ps 139:23. Det hebreiska verbet för att glädja (shaa) beskriver en lekfull och sprudlande glädje som ett barn har, se även Jes 11:8; 66:12; Ps 119:16, 47, 70. Roten till det hebreiska ordet för tröst (tanhum) har att göra med att andas djupt och beskriver intensiva känslor av sorg och medlidande. Det finns hopp och lindring för varje orolig tanke då Gud genom sitt mångfacetterade tröstsätt vänder sorg till glädje, se Ps 30:12.]
20. Ska fördärvets tron (ondskefulla domarsäten) [partiska domare], som främjar ont uppsåt med sina lagar, ha gemenskap med dig?
21. De samlar sig tillsammans mot den rättfärdige (hans själ, liv, person – hebr. nefesh) och utgjuter (dömer) oskyldigt blod.
22. Men Herren (Jahve) har varit mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd), och min Gud (Elohim) min tillflykts klippa.
23. Han har fört deras egna överträdelser över dem, och ska hugga av dem i deras egen ondska, Herren (Jahve) vår Gud (Elohim) ska hugga av dem.