Uppenbarelseboken 6 B2000

1. Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen, och jag hörde en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: »Kom!«

2. Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge, och en segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare och för att segra.

3. Och när Lammet bröt det andra sigillet hörde jag den andra varelsen säga: »Kom!«

4. En annan häst, en eldröd, kom fram, och han som satt på den fick rätt att ta freden från jorden så att människor skulle slakta varandra, och ett långt svärd gavs åt honom.

5. Och när Lammet bröt det tredje sigillet hörde jag den tredje varelsen säga: »Kom!« Jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den höll en våg i handen.

6. Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra varelserna: »Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet skall du inte skada.«

7. Och när Lammet bröt det fjärde sigillet hörde jag den fjärde varelsens röst som sade: »Kom!«

8. Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden, till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden.

9. Och när Lammet bröt det femte sigillet såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd.

10. Och de ropade med hög röst: »Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare?«

11. Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de själva, hade nått sitt fulla antal.

12. Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Och det kom en väldig jordbävning, och solen blev svart som en tagelsäck, och hela månen blev som blod.

13. Och himlens stjärnor föll ner på jorden, liksom höstfikonen faller från trädet när det skakas av stormen.

14. Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser,

15. och jordens kungar och de höga herrarna och härförarna och de rika och mäktiga och alla, slavar som fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen

16. och sade till bergen och klipporna: »Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede.

17. Ty deras stora vredesdag har kommit, och vem kan då bestå?«