Romarbrevet 10 SKB

1. Syskon (bröder och systrar i tron) [församlingen i Rom bestod av både hedningar och judar], mitt hjärtas verkliga önskan (min sanna längtan, vilja) och bön (vädjan) till Gud för dem [mina israeliska landsmän] är [att de ska nå fram till] frälsning (räddning, befrielse, helande).

2. Jag kan vittna om att de har en iver (hängivenhet) för Gud [genom att följa Torah], men de saknar den rätta insikten (en personlig erfarenhet),

3. för de känner inte (är okunniga om) Guds rättfärdighet och försöker upprätta sin egen rättfärdighet – de har inte underordnat sig Guds rättfärdighet [rättfärdigheten från Gud].

4. För syftet med (slutmålet, fullbordan av) lagen [Torah – undervisningen] är den Smorde (Messias, Kristus) [undervisningen uppfylls och fullbordas i honom, se Matt 5:17], [vilket leder] till rättfärdighet för var och en som tror. [Paulus berättar ofta om upplevelser från sitt tidigare liv, innan han fick möta Jesus på väg till Damaskus, se Apg 22:3.]Guds frälsningsplan [I följande stycke använder Paulus fler gammaltestamentliga referenser än i något annat stycke han skriver. Han vill visa att Skriften alltid varit tydlig med Guds frälsningsplan.]

5. För Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer från undervisningen [Torah – de fem Moseböckerna]: Den människa som gör detta (dessa saker) [lever efter undervisningen och följer buden], ska (kommer att) leva genom den. [3 Mos 18:5]

6. Men den rättfärdighet som kommer av (utifrån) tro säger så här: Du borde [behöver] inte fråga i ditt hjärta: ”Vem ska stiga upp till himlen?” [5 Mos 30:12] – det vill säga för att ta ned den Smorde (Messias, Kristus)? [Han har ju redan frivilligt stigit ner till jorden och blivit en människa.]

7. Eller: ”Vem ska stiga ner till avgrunden (det bottenlösa djupet)?” [5 Mos 30:13] – det vill säga för att hämta upp den Smorde (Messias, Kristus) från de döda? [Han har ju redan uppstått.]

8. Men vad säger den [Torah – undervisningen om tro, frälsning och rättfärdighet]? ”Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta.” [5 Mos 30:14] – Det är [alltså] detta trons ord (gr. rhema) vi [hela tiden aktivt] predikar. [Det grekiska ordet för ord är här rhema, dvs. ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]

9. För om du bekänner Herren Jesus med din mun [öppet skulle tillkännage att Jesus är Herre] och i ditt hjärta tror (skulle sätta din tillit till) att Gud uppväckte (har rest upp) honom från de döda, ska du bli frälst (räddad, befriad, helad). [Kommer du att bli bevarad till evig gemenskap med Gud, se Apg 16:31.]

10. För med hjärtat tror man, vilket leder till rättfärdighet [att man får ett rätt förhållande med Gud, se Rom 5:1] och med munnen bekänner man [öppet sin tro], vilket leder till frälsning (räddning, befrielse, helande – gr. soteria) [som även innefattar en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12]. [Bekännelsen innebär att ”säga samma sak” (gr. homolegeo) som Guds ord gör – att tillsammans med Ordet komma fram till slutsatsen om Herren Jesus (gr. Kyrion Iesoun). Gr. kyrios (herre i obestämd form) definierar en ägare med rätt att råda. Det Paulus så frimodigt och klargörande proklamerar, orsakade förföljelse både från judar (som ansåg denna förkunnelse vara hädisk) och från hedningar (som i den romerska kejsarkulten upphöjde sin regent till en gud och kallade honom för kyrios). Även i vers 13 används Kyrios och refererar då till det personliga Gudsnamnet JHVH (Jahve), se Joel 2:32.]

11. Skriften säger ju [i profetböckerna]: Ingen som tror (förtröstar, litar) på honom ska komma på skam. [Jes 28:16]

12. Det är ingen skillnad mellan jude och grek, för allas gemensamme (samme) Herre är [generöst och överflödande] rik mot alla dem som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) honom [i bön].

13. För var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn ska bli frälst (räddad, befriad, bevarad). [Joel 2:32]

14. Hur skulle de kunna åkalla (anropa; kalla på; vädja till) honom som de inte har trott på (satt sin förtröstan till)? Hur skulle de kunna tro på honom som de inte hört om? Hur skulle de kunna höra (lyssna), om ingen predikar (förkunnar; öppet berättar)?

15. Hur ska de [kunna] predika, om de inte är utsända [utrustade, tränade, avskilda, frigjorda och kallade till ett uppdrag]? Som det står skrivet: Hur ljuvliga (lägliga, välkomnande) är inte fotstegen av dem som förkunnar (proklamerar) [glada nyheter om] goda ting! [Jes 52:7]Israel avvisar frälsningen

16. Men alla har inte hörsammat [velat lyssna till och lyda] evangeliet. Jesaja säger ju: Herre, vem har trott vår redogörelse (predikan, det de hört) från oss? [Jes 53:1]

17. Alltså (som slutsats av detta): Tron (tilliten, förtröstan) kommer av det man hör (gr. akoe), [och] det man hör [förkunnelsen, redogörelsen, predikan] kommer genom den Smordes (Messias, Kristi) ord (gr. rhema – singular) [se vers 14]. [Akoe handlar rent fysiskt om att höra, men också om att verkligen lyssna på vad som sägs, se Matt 13:13. I Bibeln är detta djupt förknippat med att gensvara och lyda, se Rom 2:13; 10:16. Paulus förtydligar i detta brev Israels kallelse och lyfter även fram den frälsning som erbjuds hedningarna genom det judiska folket i Jesus, se kap. 9-11. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael (”Hör, Israel”), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se 5 Mos 6:4-9; Mark 12:29. I grekiskan finns två ord, logos och rhema, som båda översätts ”ord”. Logos kommer från verbet lego – ”att tala/sammanfatta”; ett ord, en tanke, ett resonemang, ett budskap etc. och används också om Guds planritning och lära om allting. Ordet – Logos – är även Sonen personifierad, se Joh 1:1. Rhema kommer från verbet rheo – ”att tala” och kan förklaras som Guds förkunnade ord, löfte, budskap etc. – av Anden riktat och levandegjort för den troende i syfte att skapa en fast övertygelse.]

18. Men nu frågar jag: Har de [israeliterna] inte hört? Jo, det har de. [I Psalm 19 står det:] Deras röst [himlarna och stjärnorna] har gått ut över hela jorden, deras ord till världens ändar. [Ps 19:5]

19. Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått [att evangeliet skulle gå ut i hela världen]? Först säger ju Mose [i 5 Mos 32:21]: Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.

20. Sedan går Jesaja så långt att han säger [i Jes 65:1]: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.

21. Men om Israel säger han [i Jes 65:2]: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.