Romarbrevet 11 SKB

1. Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat (förskjutit) sitt folk? Absolut inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. [Paulus var Abrahams ättling, se 2 Kor 11:22. Paulus härstammade från Benjamins stam, se Fil 3:5. Mose refererar till Benjamin som ”Den Herren älskar”, se 5 Mos 33:12. Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se 1 Mos 35:16-18. Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.]

2. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Vet ni inte vad Skriften säger [i 1 Kung 18:16-19:18] där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel. [Efter Elias spektakulära seger över Baalsprofeter på berget Karmel, fick Isebels hot honom att fly till berget Horeb, där Elia klagar över israeliterna och säger:]

3. Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv. [1 Kung 19:10, 14]

4. Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. [1 Kung 19:18]

5. På samma sätt finns också nu i denna tid (tidsperiod) en rest som Gud har utvalt av nåd.

6. Men är det av nåd (Guds favör och kraft), så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.

7. Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade.

8. Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag. [5 Mos 29:4; Jes 29:10]

9. David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.

10. Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid. [Ps 69:23-24]Israels avfall är inte slutgiltigt

11. Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla (för alltid, utan hopp om att resa sig igen)? Absolut inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att ”väcka deras avund”. [5 Mos 32:21]

12. Om nu deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det? [Även om judarna och Israel har varit temat sedan kapitel 9, har Paulus ändå riktat sig till troende hedningar. Paulus judiska landsmän omnämns i tredje person, se Rom 9:4-5, 32; 10:1-3, 18; 11:1, 7. Paulus påminner den hednakristna gruppen i Rom att det är dem han riktar sig till.]

13. Nu talar jag till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt,

14. om jag på något sätt kan få mina landsmän att bli avundsjuka, och på så vis frälsa några av dem.

15. För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?

16. Om förstlingsbrödet är heligt, är hela degen helig [4 Mos 15:17-21]. Och om roten är helig (avskild för tjänst), är också grenarna heliga. [Eftersom Abraham och patriarkerna var Guds utvalda folk är också deras ättlingar det.]

17. Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot,

18. då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

19. Nu invänder du kanske: ”Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in.”

20. Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva.

21. För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.

22. Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren.

23. Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen.

24. För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd? [Varför väljer Paulus att använda ett olivträd för sin bild? Trädet är en symbol på fred. Efter syndafloden när Noa skickar ut duvan kommer den tillbaka med en kvist från just ett olivträd, se 1 Mos 8:11. Runt Medelhavet, och speciellt i Israel, är olivträdet det viktigaste av alla träd eftersom dess frukt, olivoljan, är källan till mat, ljus, hygienartiklar och helande.]Hela Israel ska bli frälst

25. Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill att ni ska känna till detta mysterium (denna hemlighet som tidigare varit dold) så att ni inte har för höga tankar om er själva. En del av Israel har drabbats av förhärdelse [så att de inte tar emot evangeliet], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.

26. Det är på det sättet hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet [Jes 59:20-21; 27:9]: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob.

27. Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.

28. När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull,

29. för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.

30. Det fanns en tid förut när ni [hedningar] var olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras [israeliternas] olydnad.

31. Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått.

32. Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla [både judar och hedningar].Lovprisning inför Guds storhet och nåd [Paulus kunde ha gått direkt vidare från det teologiska avsnittet till den mer praktiska delen som börjar i nästa kapitel. Ändå stannar han upp i lovprisning inför det stora i att Gud förbarmar sig över oss olydiga människor. Kanske blev det på nytt levande för Paulus själv när han skrev brevet hur stor Guds nåd är! På samma sätt som en bergsbestigare når toppen av berget, har Paulus nu nått toppen av sitt brev. Han stannar till och blickar ut över djupen och de oändliga vyerna i Guds vishet och kan inte annat än brista ut i lovprisning.]

33. O vilket djup av rikedom (överflöd) och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga (omöjliga att teoretiskt förstå) är inte hans domar (beslut) och hur outrannsakliga (omöjliga att spåra) är hans vägar (metoder).

34. Vem har helt och fullt förstått Herrens sinne (tankar)? Vem har varit hans rådgivare? [Jes 40:13]

35. Vem har skänkt honom något som han måste återgälda (är han skyldig någon något)? [Job 41:11]

36. Från honom och genom honom och till honom är ju allting. [Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom.] Honom tillhör äran i evighet, amen (låt det ske så).