Romarbrevet 12 SKB

1. Jag ber er därför [står enträget vid er sida, uppmuntrar och förmanar er på grund av Guds nåd, se Rom 11:30-32], mina syskon (bröder och systrar i tron) – vid Guds barmhärtighet (medkänslor) [plural], att frambära (ställa fram) era kroppar som ett levande (livslångt) [och] heligt offer som behagar Gud. Detta är er andliga (ordagrant: rimliga, rationella, förnuftiga – gr. logikos) [gudomligt inspirerade] tjänst [gudstjänst, tempeltjänst, tillbedjan]. [Att överlämna och helga sin kropp åt Gud är en logisk följd av att den är ett Guds tempel, se 1 Kor 6:19.]

2. Och anpassa er inte (låt er inte formas) efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier], utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form) genom sinnets (era tankars) förnyelse [Ef 4:22-24], så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]: det som är gott och välbehagligt och fullkomligt. [Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]Praktisk kristendom – i församlingenBetjäna varandra i ödmjukhet

3. För genom [i kraft av] den nåd som gavs åt mig säger jag till var och en som finns bland (hos) er att inte ha högre tankar om sig själv [sin egen betydelse – den gåva man har fått] än sig bör. Bedöm i stället din förmåga på rätt sätt, utifrån det mått av tro som Gud har gett åt var och en.

4. För på samma sätt som vi har många olika delar i en kropp och delarna inte har samma funktion (uppgift),

5. så utgör vi, fast vi är många, en enda kropp i den Smorde (Messias, Kristus), och individuellt är vi delar som hör ihop med varandra. [Vi är beroende av varandra.]Betjäna med era andliga nådegåvor [Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet charismata beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen ”på ett sådant sätt att de kan bli till nytta”, se 1 Kor 12:7. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; Ef 4:11; 1 Pet 4:10-11. Alla troende har åtminstone en gåva, se 1 Pet 4:10 och uppmanas att söka den/dem, se 1 Kor 14:1.]

6. Vi alla har olika (unika) nådegåvor, som alla har sitt ursprung (kommer) från [Guds] nåd (favör, välvilja). Om det är profetisk gåva, så ska den användas i proportion till (harmoni med) din tro. [Kan även översättas ”enligt tron”, dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns tal som framstår som profetiskt, men inte är inspirerat av den helige Ande måste det prövas, se 1 Thess 5:19-21. Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3. Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se 1 Kor 13:2; 14:4.]

7. Om det är tjänandets gåva (praktisk tjänst – gr. diakonia), så ska den användas för att tjäna. Om det är undervisningens gåva, ska den användas för att lära ut.

8. Om det är gåvan att uppmuntra (trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt), ska den användas för att uppmuntra. Om det är gåvan att frikostigt dela med sig (fylla andras behov, ge gåvor), ska det ske uppriktigt (okomplicerat, ärligt, utan baktankar). Om det är ledarens gåva (förmågan att leda en grupp), ska det ske med engagemang (entusiasm, noggrannhet). Om det är barmhärtighetens gåva (visa medlidande, sympati), ska det göras med glädje.Praktisk kristendom – visa kärlek i alla relationer [Följande stycke beskriver kärlekens inneboende drivkraft mitt i tider av förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr. – tio år efter sitt brev till de kristna i Rom – skulle Paulus själv dödas för sin tro i Rom. Nero var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, så ökade trycket från samhället mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se Apg 18:2. Paulus ord kan också åsyfta interna stridigheter då det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att han tar upp den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det dock troligt att orden om kärlek som nu följer, gäller både i och utanför församlingen.]

9. Kärleken – den okonstlade [den äkta och uppriktiga kärleken som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] – gör att ni avskyr [ständigt hatar] det onda, håller fast (”limmar er fast”) vid det goda,

10. är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj] och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning]. [För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]

11. Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni inte slappnar av i er iver när ni brinnande i anden [hela tiden] tjänar Herren,

12. [samtidigt som ni ständigt] gläder er i hoppet [det hopp som ger en förväntan och en framtidstro], [alltid] är uthålliga i lidandet (förföljelsen, prövningen), [och målmedvetet fortsätter att vara] ihärdiga i bönen [i orubblig styrka utan att ge upp].

13. Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni hjälper de heliga [materiellt och praktiskt] med vad de behöver och strävar efter (är ivriga att visa) gästfrihet.Hur ska en kristen reagera i olika situationer [Följande uppmaningar handlar om hur man ska bemöta andra människor.]

14. Välsigna (tala väl om) dem som förföljer er, välsigna (tala väl om) dem och förbanna dem inte. [”Välsigna” betyder att tala väl om någon. Denna vers ger ledning i hur vi ska agera när människor, både troende och icke-troende, behandlar oss illa. Tala inte illa om dem, utan be att de får uppleva Guds välsignelser. Kärleken önskar alltid det bästa för människor oavsett vem de är. Den gamla naturen vill förbanna, men Gud önskar att vi ber honom att välsigna dem, se Matt 5:44; Luk 6:28; Apg 7:60; 1 Kor 4:12.]

15. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. [Det svenska ordspråket ”Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg” beskriver på ett fint sätt vad som sker när vi delar glädje och sorg med varandra.]

16. Lev i harmoni med varandra (tänk dig in i andras situation, var eniga). [Ordagrant ”ha samma sinne mot varandra”. Denna enhet behöver inte betyda att alla tycker exakt lika i alla småfrågor, det handlar snarare om en ömsesidig förståelse av Guds synsätt. Det handlar också om ett känslomässigt engagemang i andras liv och situation. Detta är något som både föregående vers och fortsättningen på vers 16 talar om.] Tänk inte högfärdigt (låt inte tankarna vandra i väg om din egen överlägsenhet), utan var delaktiga i det [personer, uppdrag, sammanhang] som är smått (har låg status i världens ögon). [Bli aldrig så stor så att du inte kan umgås med enkla människor eller engagera dig i oansenliga uppgifter och tjäna i små sammanhang. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, se Luk 6:10.] Var inte visa i era egna ögon [ha inte för stora tankar om er själva – tro inte att ni vet allt]!Besegra det onda med det goda

17. Löna inte ont med ont, tänk på (planera för, ordagrant ”tänk på förhand om”) vad som är gott (rätt, värt att prisas) i alla människors ögon. [1 Tim 3:7]

18. Om det är möjligt, och så mycket det beror på er, lev i frid med alla människor.

19. Ta inte rätten i egna händer (hämnas inte), mina älskade vänner, lämna i stället utrymme (vägen öppen) för straffdomen [Guds vrede mot synden]. För det står: ”Hämnden är min, jag ska straffa (ge en rättvis dom), säger Herren.” [5 Mos 32:35] [Befriad från hämndbegär kan man i stället vara god mot sin fiende.]

20. Men om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. [Vad menas med att ”samla glödande kol på någons huvud”? Är det att skapa en brännande smärta på din fiendes huvud? Utifrån sammanhanget måste det leda till något positivt eftersom nästa vers talar om att besegra det onda med det goda. Paulus var väl förankrad i Gamla testamentet och citerar här Ords 25:21-22 där detta ordspråk ingår i ett stycke med flera ordspråk där något fysiskt beskriver något emotionellt. Att ta av sig sina ytterkläder en kall dag illustrerar hur opassande det är att sjunga glada sånger till någon som har sorg, se Ords 25:20. Skvaller jämförs med nordanvinden i Ords 25:23. På samma sätt talar de glödande kolen om det känslomässiga obehag din fiende känner när hans samvete väcks till liv när du behandlar honom väl. De goda gärningarna bränner i hans samvete över den orätt han gjort dig och leder förhoppningsvis till att han ångrar sig och återupprättas.]

21. Låt dig inte besegras (övervinnas, erövras) av det onda [av det som är under dess auktoritet], besegra (övervinn, erövra) i stället det onda med det goda.