Romarbrevet 14 SKB

1. Den som är svag i tron ska ni välkomna [in i gemenskapen] utan att kritisera (tvista över, fördöma) hans åsikter (göra honom villrådig med diskussioner).

2. Den ene har tro till att äta allt [kött, även det som är offrat till avgudar utan samvetsbetänkligheter], den andre är svag och äter bara grönsaker. [I Rom, precis som i alla andra större städer i Romarriket, var köttet som såldes på marknaden offrat till avgudar. Judarna kom från det första förbundet och såg en parallell hos Daniel och hans tre vänner som avstod från sådant kött och i stället bara åt grönsaker, se Dan 1:8-21. Det var otvivelaktigt så att andra hebreiska ungdomar i Babylon åt kött. Daniel och hans vänners beslut illustrerar vad Paulus säger här om att vi måste följa vårt samvete.]

3. Den som äter ska inte förakta (se ner på) den som inte äter. Den som inte äter ska inte fördöma (döma; fälla en dom över) den som äter för Gud har ju tagit emot honom.

4. Vem är du som dömer en annans tjänare [husslav]? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.

5. Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt. [Frågan gällde hur de skulle förhålla sig till olika former av heliga faste- och högtidsdagar (både bibliska och hedniska). För rättrogna judar var måndagar och torsdagar fastedagar. Sabbatsdagen och Herrens högtider, se 3 Mos 23, firades både av Messiastroende judar och hednakristna fram tills detta förbjöds under 400-talet.] Var och en ska vara fullt övertygad i sitt eget sinne. [Denna princip gäller lära och praktiska frågor som inte är väsentliga för tron (s.k. adiaphora – ämnen som Bibeln inte tar upp). Principen måste balanseras med 2 Tim 3:16. När Guds ord är tydligt måste personliga åsikter ge vika, men där Guds ord kan tolkas, låt var och en följa sitt samvete i respekt för de andra troende, se Rom 12:10.]

6. Den som firar en viss dag gör det för Herren. Den som äter gör det för Herren, han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.

7. Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.

8. Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.

9. Därför har den Smorde (Messias, Kristus) dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.

10. Varför fördömer (kritiserar) då du din broder [som äter kött eller firar en viss dag]? Varför föraktar då du din broder [som inte äter kött och inte firar en viss dag]? Vi ska alla stå inför Guds domstol.

11. För det står skrivet [Jes 45:23]: Så sant jag lever, säger Herren, ska alla knän böjas för mig, och alla tungor ska bekänna (erkänna, ära, prisa) Gud.

12. Därför ska var och en av oss själv stå till svars (göra räkenskap) inför Gud.Den som är stark ska inte orsaka någons fall

13. Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal).

14. Jag vet och är i Herren Jesus helt övertygad (förvissad) om att ingenting i sig självt är ceremoniellt orent [ingen mat är oren], men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.

15. Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås).

16. Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de ”starka” i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]

17. För Guds rike (kungarike) är inte mat och dryck, utan [består i] rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande [riket handlar inte om det yttre, utan om att ha det rätt ställt med Gud].

18. Den som tjänar den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet behagar Gud och blir erkänd (respekterad) av människor.

19. Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden (harmonin, gemenskapen) och det som bygger upp (hjälper) varandra.

20. Riv inte ner Guds verk på grund av mat. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter.

21. Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt (blir sårad) av.

22. Den tro som du har [i fråga om ren och oren mat, speciella helgdagar, osv.] ska du behålla för dig själv inför Gud. [Tron är personlig, men inte privat!] Salig (lycklig) är den som [är stark i sin tro och] kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv.

23. Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd. [Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. ”Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden”, se Ords 14:12. Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]