Romarbrevet 5 SKB

1. När vi nu har förklarats rättfärdiga (blivit rättfärdiggjorda) av tro [fått rätt ställning med Gud utifrån att vi förtröstar på honom], har vi [så är det ett faktum att vi alltid har] frid (fullständig harmoni) med Gud genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

2. Genom honom har vi också i tron fått tillträde (tillgång) till den nåd vi [nu] står (har stått stadigt) i – och vi gläder oss (jublar; är stolta) över Guds härlighets hopp [håller huvudet högt i förväntan på att få uppleva Guds härlighet].

3. Men inte bara det, vi gläder oss (jublar; är stolta; håller huvudet högt) också i motgångarna [i våra lidanden], eftersom vi vet att: Lidandet (betrycket, pressen, motgången, nöden – gr. thlipsis) [Matt 24:29] ger (producerar; verkar fram; arbetar ovanifrån ner – gr. katergazomai) uthållighet (ståndaktighet),

4. och uthålligheten [en beprövad] karaktär (bevis på äkthet; prov på fasthet), och [den beprövade] karaktären hopp [om Guds härlighet].

5. Ett sådant hopp gör oss inte besvikna (skämmer aldrig ut oss), för Guds kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] är (har blivit) utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som gavs åt oss.

6. För medan vi fortfarande var svaga (utan styrka; helt oförmögna att hjälpa oss själva), dog den Smorde (Messias, Kristus) i [precis] rätt tid (när tiden var inne) för de ogudaktiga (gudlösa; som saknar respekt och vördnad för Gud).

7. Det är sällsynt (knappast) att någon vill dö för en rättfärdig – kanske vågar någon dö för den som är god [den som har ett generöst hjärta, är ärofylld på alla sätt].

8. Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.Försoning

9. När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer (hur mycket säkrare) ska vi inte genom honom bli frälsta (räddade) undan straffdomen [Guds vrede mot synden].

10. För om vi – medan vi var [Guds] fiender – blev försonade med Gud genom hans Sons död, ska vi – sedan vi blivit försonade – så mycket mer bli frälsta [räddade från straffdomen och få evigt liv] genom hans liv [hans uppståndelse].

11. Inte bara det, vi gläder oss i (berömmer, talar positivt om) Gud tack vare vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus), genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.Döden kom genom Adam, livet genom Jesus

12. Därför [som en kontrast till hur Jesus försonat världen], kom synden in i världen genom en enda människa [Adam, se 1 Mos 3], och genom synden [den fysiska] döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.

13. Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns.

14. Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Adam var en förebild på den som skulle komma.Sex jämförelser [Nu följer sex jämförelser mellan resultatet av Adams överträdelse och resultatet av den upprättelse som Jesus ger.]

15. Överträdelsen (syndafallet) kan inte jämföras med den fria gåvan (gr. charisma). [Adams fall är oproportionerligt litet i jämförelse med Guds stora nåd.] För om de många [alla] dog genom en endas överträdelse (synd; snedsteg, fall), hur mycket mer har Guds nåd och den fria gåvan, genom en man, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), på ett överflödande sätt kommit till många.

16. Gåvan kom inte heller som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och fick påföljden av fördömelse (straff som följd av en juridisk dom). Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till rättfärdighet (frikännande, ett liv som resulterar i rättfärdiga handlingar).

17. Om en enda mans överträdelse betydde att döden började regera (utöva konungsligt envälde) genom denne ende, hur mycket mer ska inte de som blir rättfärdiga genom att ta emot nådens överflödande rika gåva få regera i livet, tack vare en enda, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

18. Alltså, på samma sätt som en endas fall (felsteg) resulterade i fördömelsen för alla människor [som är i Adam], så ledde en rättfärdig mans liv till en rättfärdighet som leder till liv (Guds högre livskvalitet) för alla människor [som är i Jesus].

19. Liksom en enda människas olydnad (ovilja att lyssna och lyda) gjorde de många till syndare, så skulle en endas lydnad göra de många rättfärdiga.

20. Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större. [Den uppenbarar synd.] Men där synden blev större, där har nåden (Guds oförtjänta favör och kraft) flödat över (blivit ännu större).

21. För på samma sätt som synden har regerat (utövat konungsligt envälde) över döden, så kan nu nåden regera (Guds kraft utöva konungsligt envälde) och ge evigt liv, genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.