Romarbrevet 6 SKB

1. Vad ska vi då säga [vad innebär detta om att där synden blev större, där överflödade nåden än mer, se Rom 5:20]? Ska vi bli kvar [fortsätta att leva] i synden så att nåden [Guds favör och kraft] blir (skulle bli) större?

2. Absolut inte! Vi som har dött [vi som dog bort] från synden, hur skulle (ska) vi kunna fortsätta att leva i den?

3. Bryr ni er inte om (ignorerar ni det faktum) att alla vi som har döpts in i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus också är döpta in i hans död?

4. Vi begravdes tillsammans med honom genom dopet till döden, för att också vi – på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet – ska vandra på ett nytt sätt (leva ett nytt liv med en högre kvalitet och standard).

5. För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans) med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse.

6. Vi vet (har en personlig erfarenhet av) att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att den syndiga kroppen (vår fallna natur) ska göras om intet (annulleras, avsättas), så att vi inte längre är slavar under synden. [Kol 3:9-10; Ef 4:22-24; Gal 2:20; 5:24; 6:14]

7. Den som är död är befriad från synd [står inte under dess makt].

8. Men om vi [nu] har dött (dog) med den Smorde (Messias, Kristus), tror vi att vi också ska leva med honom.

9. Vi vet att den Smorde (Messias, Kristus) efter att ha uppväckts från de döda aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt (auktoritet) över honom.

10. För den död han dog var en död från synden en gång för alla, och det liv han lever, det lever han för Gud.

11. På samma sätt [som Jesus gjorde] ska ni ständigt betrakta er själva som döda från synden (helt separerade från den syndfulla naturen), och i stället leva för Gud i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre. [På grund av Jesu död och liv är vi rättfärdiggjorda. Utifrån denna ställning uppmanar nu Paulus till att leva ett helgat liv.]

12. Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär.

13. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten.

14. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden [Guds favör och kraft].Ett exempel – slav till synd eller till rättfärdighet? [Nåden är inte något som slätar ut synd. Nåden är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.]

15. Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [legalism] utan under nåden? Absolut inte!

16. Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder: antingen synden, vilket leder till död, eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?

17. Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt.

18. Ni har blivit befriade från synd och blivit slavar till rättfärdighet.

19. Jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. [Paulus ursäktar att han nu använder bilden att vara ”förslavad” till rättfärdighet, eftersom Gud inte håller någon fången, men han använder det som en illustration ändå.] Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst som ledde till laglöshet, så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst som leder till helgelse (processen och förvandlingen till allt större helighet).

20. När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten.

21. Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i död.

22. Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse (processen av allt större helighet) som frukt och till slut evigt liv.

23. Syndens lön [plural] är död [evig död i kontrast till evigt liv], men Guds gåva är evigt liv i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre. [Det grekiska ordet för lön, opsonion, kommer från optos – dvs. grillad eller halstrad mat. En soldats dagslön bestod ofta till stor del av matransoner. Eftersom lön står i plural är det inte bara den slutgiltiga döden som åsyftas, utan även den förstämning och skugga som synden kastar över var dag i denna tidsålder. Soldatens lön var generellt låg, så en friare tolkning skulle kunna uttrycka att syndens usla lön enbart för med sig död. Andra ställen där lön nämns är bl.a. Luk 3:14; 1 Kor 9:7; 2 Kor 11:8.]