Romarbrevet 7 SKB

1. Vet ni inte, syskon (bröder och systrar i tron) – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder (har auktoritet) över människan så länge hon lever?

2. En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen.

3. Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas hon äktenskapsbryterska [se Luk 16:18]. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.

4. [Låt oss tillämpa samma princip på den troende och förhållandet till lagen.] Så har också ni, mina syskon (bröder och systrar i tron), genom den Smordes (Kristi) kropp dött bort (brutalt blivit avrättade) från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud.

5. Så länge vi levde i köttet (var under dess styre och helt ett med det) var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden.

6. Men nu är vi fria från lagen, eftersom vi har dött bort från det som ständigt höll oss bundna. Nu står vi i Andens nya tjänst [vi tjänar Gud på ett helt nytt sätt, fyllda av den helige Ande på insidan] och inte i bokstavens gamla (uttjänta) tjänst [genom att legalistiskt följa bokstaven, se 2 Kor 3:6].Kampen mot synden

7. Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Absolut inte! Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. [2 Mos 20:17; 5 Mos 5:21] [Det sista av de tio buden, eller orden som det ordagrant står i 2 Mos 20. Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och stjäla har redan nämnts i vers 14 och 15. Detta sista bud i vers 17 fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]

8. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död.

9. En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv

10. och jag dog. [Kan syfta på tiden som barn fram tills man blir vuxen och blir ansvarig för sina egna moraliska handlingar. Inom judendomen sker det för pojkar vid 13 års ålder, då man firar Bar mitzvah, hebreiska för ”budets son”. Flickor firar Bart mitzvah, hebreiska för ”budets dotter”, vid 12 års ålder eftersom flickor i allmänhet mognar tidigare än pojkar.] Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död.

11. Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.

12. Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.

13. Har då det som är gott blivit min död? Absolut inte! Det var synden [som dödade mig, inte lagen]. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. [Dess sanna karaktär blir uppenbar.] Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.Mänsklig viljestyrka räcker inte [I följande stycke tar Paulus upp konflikten mellan den syndiga naturen och det nya livet. Paulus byter från dåtid till presens. Han använder pronomenen ”jag, mig, mitt” över fyrtio gånger i vers 9-25. I egen kraft går det inte att vinna över synden. Det går att tolka texten som om Paulus beskriver livet före omvändelsen då han försökte leva efter lagen, eller kampen även efter omvändelsen. Troligt är att det beskriver helgelseprocessen som varje kristen genomgår. Utan Guds Ande är den kristne som ett andligt spädbarn, se 1 Kor 3:1. I kapitel 8 kommer lösningen – ett liv i Jesus fylld av Anden!]

14. Vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig (oandlig, domineras av min onda natur), såld som slav under synden.

15. Jag förstår inte själv mina egna handlingar. Det jag vill (vad jag med ren vilja försöker göra) gör jag inte, men det jag avskyr (hatar) [med ren vilja försöker undvika] det gör jag.

16. Om jag nu vanemässigt gör det jag inte vill, erkänner jag (ger jag mitt bifall till) att lagen är god.

17. Men nu är det inte längre [mitt verkliga] jag som gör det, utan synden som bor (har en permanent boning) i mig.

18. För jag vet att inget gott bor i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan (intentionen) finns där, men inte förmågan att göra det som är gott.

19. Jag gör inte det goda jag vill, utan i stället det onda jag inte vill göra.

20. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.

21. Det tycks vara en lag (regel, ofrånkomligt faktum) att när jag vill göra det som är rätt (gott), är det onda redo (ligger bredvid på lur) hos mig.

22. Jag gläder mig över Guds lag i min inre människa [min ande],

23. men jag ser en annan lag i mina kroppsdelar [aptiten för det onda, och köttets vilja], som ligger i strid med lagen i mitt sinne (mina tankar, förstånd) och som gör mig till fånge under syndens lag i mina kroppsdelar.

24. Jag arma (olyckliga, patetiska) människa! Vem ska befria (dra mig upp) mig från denna dödens kropp?

25. Tack till Gud [som befriar mig], genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) vår Herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag [annars] Guds lag med mitt sinne (förstånd), och med min köttsliga natur syndens lag.