Höga Visan 2 SKB

1. Jag är en Sarons ros, en lilja i dalen. [Saronslätten är känd för sin rika bördighet med många olika blomsterarter.]Brudgummens ord

2. Som en lilja bland törnen, så är min älskade bland döttrarna.Brudens ord

3. Som ett äppelträd bland skogens träd, så är min älskade (raring) bland sönerna. Jag älskar att sitta i dess skugga och dess smak är söt i min mun.

4. Han har fört mig till festhallen [ordagrant ”vinhuset”; platsen för banketten/bröllopsfesten], hans baner (stam, släkt eller familjs fana) över (som täcker) mig är kärleken. [Det finns två hebreiska ord för baner. Hebreiska nes beskriver en militär flagga som användes i strid, se Jes 18:3. Här används istället degel som är den fana som var och en av de tolv stammarna hade, se 4 Mos 1:52. Det illustrerar fint hur bruden lever under kärlekens stam. Samma rotord används även i Höga V 6:4, 10. Det går också att härleda ordet till det akkadiska diglu som har att göra med ”intention” och ”önskan”, i så fall blir betydelsen ”hans önskan för henne är kärleken”.]

5. Upprätthåll mig med russinkakor, vederkvick mig med äpplen, för jag är sjuk av kärlek.

6. [Refräng 1 – återkommer i Höga V 8:3-4:] Hans vänstra arm är under mitt huvud och hans högra arm omfamnar mig.

7. Jag besvär er ni Jerusalems döttrar, vid gasellerna och vid fältets hindar, att inte väcka, att inte oroa kärleken förrän den själv önskar.B – Brudgummens inbjudan (2:8-17)

8. [I bokens andra sektion (vers 8-17) kommer den unga mannen till kvinnans hem och inbjuder henne att följa med ut i landsbygden. Den har sin parallell i den näst sista sektionen där det är kvinnan som vill bjuda ut mannen, se Höga V 7:12-8:4. Stycket består av tre delar med kvinnans beskrivning av mannens inbjudan, mannens inbjudan och en avslutande refräng som beskriver hur de hör ihop.]Brudens ord Hör rösten av min älskade (raring), se någon kommer, hoppandes och skuttandes över bergen, springande över kullarna.

9. Min älskade (raring) är som en gasell eller en ung hjort, han står bakom vår mur, han kikar in genom fönstret, kisar genom gallret.Brudgummens ord [Brudgummens börjar med att beskriva årstiden i vers 11. Det är nu vår, någonstans kring april. Det som kännetecknar vintern i Israel är att det är en regnperiod med inslag av snö i högre terräng. Det kommer i princip aldrig något regn mellan påsk och lövhyddohögtiden.]

10. Min älskade (raring) talar och säger till mig: Stå upp min älskade (kära), min sköna (vackra) kom ut!

11. Vintern är förbi, regnet har passerat och är borta.

12. Blommorna visar sig på marken, tiden för sång är här och turturduvan hörs i vårt land.

13. Fikonträdet har gröna fikon (kart) och vinrankornas blommor avger sin doft. Stå upp min älskade (kära), min sköna (vackra) och kom till oss.

14. Min duva som är i bergsklyftan, som är gömd i klippavsatsen, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst, för din röst är behaglig och ditt ansikte är attraktivt.

15. Fånga rävarna, de små rävarna som fördärvar vingården, för vår vingård står i blom. [Detta är en poetisk omskrivning, en bön om att ingenting ska få störa eller förstöra den första skira och passionerade kärleken. Se Upp 2:4 där Jesus sätter stort värde på just den första kärleken och vikten av att bevara den.]Brudens ord

16. Min älskade (raring) tillhör mig och jag tillhör min älskade (kära), som låter sin hjord beta bland liljorna.

17. Till dess att dagen svalnar och skuggorna flyr bort, vänd om min älskade (raring) och bli som en gasell eller en ung hjort på de tvådelade bergen [Höga V 4:5-6].