Höga Visan 5 SFB98

1. Jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud. Jag hämtar min myrra och mina väldoftande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk. Ät, mina vänner drick och berusa er av kärlek!Bruden

2. Jag sover, men mitt hjärta är vaket. Hör, min vän klappar på. Han säger: Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, du min fullkomliga. Mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.

3. Jag har tagit av mina kläder, skulle jag nu ta på dem igen? Jag har tvättat mina fötter, skulle jag nu smutsa ner dem igen?

4. Min vän räckte in sin hand genom luckan, då rördes mitt hjärta över honom.

5. Jag steg upp för att öppna för min vän, och mina händer dröp av myrra, mina fingrar av flytande myrra som fuktade dörrens handtag.

6. Jag öppnade för min vän, men min vän var borta, han var försvunnen. Min själ blev helt utom sig av hans ord. Jag sökte honom, men fann honom inte, jag ropade på honom, men han svarade mig inte.

7. Väktarna fann mig där de gick omkring i staden. De slog mig och sårade mig, de ryckte av mig manteln, väktarna på murarna.

8. Jag bönfaller er, Jerusalems döttrar, om ni finner min vän, så säg - ja, vad skall ni säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!Vännerna

9. Vad är din vän förmer än andra, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra, eftersom du bönfaller oss så?Bruden

10. Min vän är strålande vit och röd, ypperst bland tiotusen.

11. Hans huvud är som finaste guld, hans hår är lockigt och svart som korpen.

12. Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar, duvor som badar i mjölk, insatta som ädelstenar.

13. Hans kinder liknar väldoftande blomstersängar, kullar av doftande kryddor. Hans läppar är som liljor, de dryper av flytande myrra.

14. Hans händer är som ringar av guld, infattade med krysoliter. Hans kropp är ett konstverk av elfenben, täckt med safirer.

15. Hans ben är pelare av marmor som vilar på fotstycken av finaste guld. Att se honom är som att se Libanon, ståtlig är han som cedrarna.

16. Hans mun är idel sötma, allt hos honom är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, ni Jerusalems döttrar.Vännerna

17. Vart har han gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.