Sefanja 2 B2000

1. Samlas, kom samman, du skamlösa folk,

2. innan stunden är inne — som agnar blåser dagarna förbi — innan Herrens glödande vrede drabbar er, innan Herrens vredes dag drabbar er.

3. Sök Herren, alla ödmjuka i landet som handlar efter hans bud. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet. Kanske skall ni då få skydd på Herrens vredes dag.Dom över grannfolken

4. Gaza skall bli övergivet och Ashkelon en ödemark, Ashdods folk skall förjagas mitt på dagen och Ekron ryckas upp med roten.

5. Ve er, ni som bor i kustlandet, ve er, kereteer! Herren riktar sitt ord mot er: Kanaan, du filisteernas land, jag skall låta dig gå under med alla dina invånare.

6. Kustlandet skall bli till betesmark, till ängar för herdarna och fållor för getter och får.

7. Området skall tillfalla dem som ännu är kvar av Judas stam. Vid havet skall de föra djuren i vall och om aftonen låta dem vila i Ashkelons hus, ty Herren, deras Gud, tar sig an dem, och han skall vända deras öde.

8. Jag har hört smädelserna från Moab och ammoniternas hån då de skymfat mitt folk och kränkt deras land.

9. Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot, Israels Gud: Moab skall dela Sodoms öde och ammoniterna Gomorras — att bli ett nässelsnår, en saltgrop, en ödemark för alla tider. Återstoden av mitt folk skall plundra dem, de som finns kvar skall ta dem i besittning.

10. Det är lönen för deras högmod, för att de kränkt och smädat Herren Sebaots folk.

11. Herren skall sätta skräck i dem. Inför honom krymper alla jordens gudar. De som bor i fjärran kustländer skall falla ner för honom, var och en på sin ort.

12. Också ni, kushiter! De skall genomborras av mitt svärd.

13. Herren skall lyfta sin hand mot landet i norr och ödelägga Assyrien. Han skall göra Nineve till en ödemark, torr som en öken.

14. I staden skall hjordar vila, alla slags vilda djur. Pelikan och rördrom skall övernatta på pelarkrönen. Hör, ugglan ropar i fönstret och korpen kraxar på tröskeln.

15. Detta är den glada staden, som tronade så säker och tänkte om sig själv: »Ingen är som jag!« Så öde den har blivit, ett tillhåll för vilda djur. Var och en som går förbi visslar och pekar finger.