Support Us

1. Efter Sauls [israeliternas första kungs] död, när David hade återvänt från slakten på amalekiterna stannade David två dagar i Tsiklag. [1 Sam 30]

2. På den tredje dagen kom en man från Sauls läger [i Jezereldalen] med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud [två tydliga tecken på sorg]. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner. [Avstånden mellan Sauls läger i Gilboa i Jezereldalen ner till området i Negev kring Beer-Sheva är drygt 20 mil, vanligtvis är det en 4-5 dagars vandring, men referensen till tredje dagen tyder på att han rört sig raskt med dessa brådskande nyheter.]

3. David frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade honom: ”Jag har flytt från Israels läger [i Jezereldalen].”

4. David frågade honom: ”Hur går det [i kriget mot filistéerna i norr]? Jag ber dig, berätta för mig!” Han svarade: ”Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och dött, och Saul och Jonatan, hans son är också döda.”

5. David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: ”Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är döda?”

6. Den unga mannen som berättade detta för honom svarade: ”När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt.

7. När han då vände sig om och såg mig ropade han på mig och jag svarade: ’Här är jag.’

8. Då frågade han mig: ’Vem är du?’ Och jag svarade honom: ’Jag är en amalekit.’

9. Sedan sa han till mig: ’Ställ dig nu över mig och döda mig, för dödsfrossan har sitt grepp om mig, eftersom min själ (mitt liv) rinner ur mig.’ [Här används ett ovanligt ord som verkar beskriva hur Saul håller på att tappa medvetandet.]

10. Så jag ställde mig över honom och dräpte honom, eftersom jag visste att han inte skulle leva när han fallit, och jag tog kronan som var på hans huvud och armbandet som var på hans arm och har tagit hit dem till min herre.” [Den unge mannens berättelse stämmer inte på flera detaljer med redogörelsen i föregående kapitel. I 1 Sam 31:4 var det Saul som själv hävde sig över sitt svärd och tog sitt eget liv. Det verkar som att den unge amalekiten vinklar sin berättelse för att försöka komma i god dager och få en belöning för att han tar på sig äran av att ha dödat Saul.]

11. [När den man som varit ute efter Davids liv och försökt döda honom vid flertalet tillfällen dör gläder han sig inte.] Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem [i sorg], och likadant gjorde alla män som var där med honom.

12. Och de klagade och grät och fastade till kvällen, för Saul och för Jonatan, hans son, och för Herrens (Jahves) folk och för Israels hus, eftersom de hade fallit för svärdet.

13. Och David sa till den unga mannen som berättat för honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är son till en främmande amalekit.”

14. David frågade honom. ”Hur kunde du inte vara rädd för att sträcka fram din hand och slå Herrens (Jahves) smorde?” [Amalekiterna är det första folk som anfaller israeliterna. Det är ett fult angrepp där man slaktar de svagaste längst bak i ledet, se 5 Mos 25:17-19. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. Saul lyder inte detta bud, se 1 Sam 15 medan David just stridit mot amalekiterna, se vers 1. Här står nu en ung amalekit och vill få en belöning för att han säger sig ha dödat Saul!]

15. Och David kallade på en av de unga männen och sa: ”Gå nära och attackera honom.” Och han slog honom så att han dog.

16. David sa till honom: ”Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens (Jahves) smorde.”Davids sorg över Saul och Jonatan

17. Och David mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) denna klagosång (hebr. qina) över Saul och över Jonatan hans son,

18. och sa för att lära Judas söner [denna klagosång som fick namnet] ”Bågen”. [Orsaken till namnet kan bero på att Saul blev sårad av pilar, se 1 Sam 31:3, eller omnämnandet av ”Jonatans båge”, se vers 18. Se även 1 Sam 2:4. En del tolkar det som att David lärde judaiterna att bli skickliga i bågskytte.] Se, den är skriven i Jashars bok:

19. Din skönhet Israel, över dina höga platser är slagen. Hur har inte de mäktiga fallit.

20. Berätta det inte i [den filisteiska staden] Gat, gör det inte känt på Ashkelons gator, för att inte filistéernas döttrar ska fröjdas, för att inte de oomskurna ska triumfera.

21. Gilboas berg, låt där inte bli någon dagg, inget regn över dig, inga fält med utsökta frukter, för där kastades de mäktigas sköld bort, Sauls sköld utan att vara smord med olja.

22. Från blodet av de slagna, från fettet (mänskliga köttet) av de mäktiga, Jonatans båge återvänder inte, och Sauls svärd återvände inte tomt.

23. Saul och Jonatan, de älskade, och sköna i deras liv, också i deras död var de inte åtskilda, de var snabbare än örnarna, de var starkare än lejonen.

24. Ni Israels döttrar, gråt över Saul som klädde er i scharlakan [den mest dyrbara färgen; lyxiga kläder] och prakt (juveler, smycken; glädje – hebr. eden) och satte guldsmycken på era kläder.

25. Hur har de mäktiga fallit mitt i striden. Jonatan är slagen på sina höga höjder.

26. Jag är bedrövad för din skull, min bror Jonatan, mycket behaglig har du varit för mig, underbar var din kärlek för mig, mer än kvinnors kärlek.

27. Hur har de mäktiga fallit, och stridsvapnen fördärvats.