Support Us

1. Synen av Jesaja, son till Amots, som han såg angående Juda och Jerusalem (i de tider, under de dagar) då Ussia [hebr. Uzzijaho; regerade 792-740 f.Kr. – en god kung, men dog som spetälsk, se 2 Krön 26], Jotham [regerade ca 750-772 f.Kr. – en god kung, se 2 Krön 27], Achaz [regerade ca 735-715 f.Kr. – gjorde det som var ont, se Jes 7-8; 2 Kung 16; 2 Krön 28] och Hiskia [hebr. Chizkijaho; regerade 715-686 f.Kr. – en god kung och reformator, se Jes 36-39; 2 Kung 18-20; 2 Krön 29-32] var kungar i Juda. [Jesajas far hette Amots. Hans namn är snarlikt profeten Amos från Tekoa (som levde tidigare i mitten på 700-talet) och skrev Amos bok, se Amos 1:1. Jesaja fick sin kallelse 740 f.Kr. (Jes 6:1-3, 6) och hans 50-åriga tjänst sträcker sig över fyra kungars regeringsperioder fram till 686 f.Kr. Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr av Manasse (Hiskias son), se 2 Kung 21:1-6; Heb 11:37.]Dom och hopp för Jerusalem (1-12) [De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6. A Introduktion – Israels olydnad (Jes 1:1-31)   B Visioner om framtida återupprättelse (Jes 2:1-4:6)     C Kommande dom över Juda (Jes 5:1-30)       D Jesajas kallelse (Jes 6:1-13)     C Kommande dom över Juda (Jes 7:1-8:18)   B Visioner om framtida återupprättelse (Jes 8:19-11:9) A Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse (Jes 11:10-12:6)]Uppmaning till omvändelse

2. Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord, för Herren har talat: ”Söner har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig. [Uttrycket ”Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord!” används redan i 5 Mos 4:26 där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (5 Mos 19:15). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]

3. Oxen känner sin ägare och åsnan sin krubba, men Israel saknar kunskap, mitt folk förstår ingenting. [Jesus lades i en krubba, se Luk 2:12.]

4. Ve, ett syndfullt land, ett folk nedtyngt med överträdelser, avkomma (barn) från dem som gör det onda, söner som handlar korrumperat. De har övergett Herren (Jahve), de har föraktat Israels Helige. De har vänt sig bakåt (gått bort från Gud).

5. Var ska du slås igen när du villar bort dig mer och mer? Hela huvudet är sjukt, hela hjärtat är svagt.

6. Från foten till huvudet finns ingen sundhet. Skador, blåmärken och öppna sår, inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.

7. Ditt land är öde, dina städer är brända i eld, främlingar förtär dina fält i din åsyn, en ödeläggelse är det, en omstörtning av främlingar.

8. Dottern Sion [Jerusalem] är lämnad som en hydda i en vingård, som ett skjul i en fruktträdgård, som en belägrad stad.

9. Om inte Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) hade lämnat en liten kvarleva, skulle vi ha varit som Sodom, vi skulle ha varit som Gomorra.

10. Hör (lyd) Herrens ord, ni härskare av [ett annat] Sodom, ta emot (lyssna på) Guds undervisning (hebr. Torah), ni folk av [ett annat] Gomorra.

11. ”Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?” säger Herren (Jahve). ”Jag står inte ut med era brännoffer av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad]. Jag har inget behag till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].

12. När ni kommer inför mitt ansikte, vem har begärt att mina [heliga tempel] förgårdar ska trampas ner [av era oheliga fötter]? [Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]

13. För inte fram några fler tomma (falska) offer, röken från dem är avskyvärd för mig. Nymånader och sabbater, utlysta fester – jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).

14. Era nymånader och era [skenheliga] högtider avskyr min själ. De har blivit en börda för mig, jag är trött att bära (ta emot) dem.

15. När ni sträcker era händer [i bön om hjälp], så döljer jag mina ögon för er, även om ni ber många böner, så lyssnar jag inte. Era händer är fulla av blod,

16. tvätta er, gör er rena. Ta bort era onda handlingar, från mina ögon. Sluta att göra det onda (skada, planerad ondska),

17. lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt). Sök efter rättvisa, tillrättavisa den som förtrycker. Försvara den faderlösa, för änkans talan [i rätten].”

18. Kom nu och låt oss tala med varandra, säger Herren (Jahve). ”Även om era synder är röda som scharlakan, ska de bli vita som snö. Även om de är röda som karmosin, ska de bli vita som ull.

19. Om ni är villiga och lyder (min undervisning), ska ni äta landets goda.

20. Men om ni vägrar och är upproriska, ska ni förtäras av svärdet.” För Herrens (Jahves) mun har talat.

21. Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka! En gång var hon full av rätt, rättfärdigheten bodde i henne, men nu bor mördarna där.

22. Ditt silver har blivit slagg, ditt vin utspätt med vatten.

23. Dina furstar är upproriska och är vänner med tjuvarna. Alla älskar en muta och jagar efter vinning. De försvarar inte den föräldralöse och änkans ärende bekommer dem inte.

24. Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot), den mäktige i Israel: ”Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.

25. Sedan ska jag vända min hand mot dig, rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.

26. Jag ska upprätta dina domare, som det var från början, dina rådgivare som från begynnelsen. Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad, den Trofasta staden.

27. Sion [tempelberget i Jerusalem] ska återlösas med rätt och hennes ångerfulla med rättfärdighet.

28. Men där ska vara ett fördärv av överträdare och syndare tillsammans, och de som överger Herren (Jahve) ska uppslukas.

29. De ska skämmas över de heliga ekarna som ni önskade, och generas på grund av trädgårdarna som ni valde. [Ekarna och trädgårdarna står för platser där man utövade avgudadyrkan och ägnade sig åt sexuella orgier.]

30. Du ska bli lik en ek med vissnande löv, lik en trädgård utan vatten.

31. Den starke ska bli som fnöske och hans arbete som en gnista, båda ska brinna tillsammans och ingen ska släcka dem.