Nehemja 1 SKB
1. Nehemjas, Chachaljas sons, ord (berättelse). Och det hände sig i månaden Kislev [den 9:e månaden, motsvarar november/december i vår kalender], under det tjugonde året [446-445 f.Kr.], när jag var i huvudstaden Susa (Shushan) [i Persien, nuvarande Iran],
2. att Chanani, en av mina bröder [landsman eller en biologisk bror; båda tolkningarna är möjliga, men utifrån omnämnandet i Neh 7:2 är det mer troligt att det är Nehemjas biologiska bror], kom från Juda, han och några män. Och jag frågade dem angående judarna som blivit kvar (kvarlevan) som överlevt fångenskapen och om Jerusalem.
3. Och de sa till mig: Kvarlevan från fångenskapen där i provinsen lider stort av nöd och skam. Jerusalems murar är nedbrutna och dess portar är nedbrända i eld.Nehemja sätter sig
4. [Detta stycke hör ihop med hur Nehemja ”reser sig upp” i Neh 2:11-16.] Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
5. Jag sa [bad]: Jag bönfaller dig Herre (Jahve) himmelens Gud (Elohim), du stora och fruktansvärda (den som är värd att vörda), Gud (El) som håller förbund och nåd (kärleksfull omsorg) med dem som älskar dig och håller sig till dina budord (följer principerna i Torah, undervisningen – de fem Moseböckerna).
6. Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat.
7. Vi har uppfört oss mycket bedrägligt mot dig [Gud] och har inte hållit dina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (hebr. chuqim), och inte följt dina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim), som du befallt (hebr. tsavah) Mose din tjänare.
8. Jag ber dig, kom ihåg orden som du befallde Mose din tjänare, när du sa: Om ni är förrädiska och otrogna ska jag förskingra er bland folken.
9. Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv), då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns, samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn. [5 Mos 4:25-31; 30:1-10] [Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se Dan 9:4-7.]
10. De är dina tjänare och ditt folk som du har återlöst med din stora kraft och med din starka hand.
11. Jag besvär dig Herre (Adonaj), låt ditt öra vara uppmärksamt på din tjänares bön och på dina tjänares böner som har sin glädje i att vörda och se upp till ditt namn. Ge din tjänare framgång idag och bevilja honom oändlig nåd (barmhärtighet) inför denna man. [Ordet för nåd här är hebr. rachamim och översätts också till barmhärtighet. Det förekommer bara i plural och används om Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.] Vid denna tid var jag kungens munskänk. [En munskänk fanns i kungens närhet och fungerade som en livvakt. Bland uppgifterna var bland annat att kontrollera leveranser av mat och vin, besöka leverantörer och även provasmaka mat och dryck innan kungen åt.]