Andra Samuelsboken 2 SKB

1. Och det skedde efter detta att David frågade Herren (Jahve) och sa: ”Ska jag gå upp till någon av Juda städer?” Herren (Jahve) svarade honom: ”Gå upp.” Då frågade David: ”Till vilken ska jag gå upp?” Och han sa: ”Till Hebron (Chevron).”

2. Så David gick upp dit och även hans två fruar, Achinoam, jizreliten, och Avigajil, som varit karmeliten Navals hustru. [1 Sam 25]

3. Och hans män som var med honom tog David också med upp, varje man med sitt hushåll, och de bodde i Chevrons städer.

4. Och Juda män kom och där smorde de David till kung över Juda hus. Och de berättade för David och sa: ”Javesh-Gileads män var de som begravde Saul.”

5. Och David sände budbärare till Javesh-Gileads män och sa till dem: ”Välsignade är ni av Herren (Jahve) eftersom ni har visat nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot er herre, till Saul och har begravt honom.

6. Och nu visar Herren (Jahve) nåd och sanning mot er och även jag ska också löna er med denna godhet eftersom ni har gjort denna sak.

7. Låt nu era händer bli starka (få mod och handlingskraft) och var tapperhetens söner, för er herre Saul är död, men Juda hus har smort mig till kung över dem.”Rivalitet mellan nord och syd

8. Men Avner, Ners son, härförare för Sauls armé, hade tagit Ish-Boshet, Sauls [yngste] son och fört honom över till Mahanajim,

9. och han gjorde honom till kung över Gilead och över ashuriterna och över Jizreel och över Efraim och över Benjamin och över hela Israel.

10. Ish-Boshet, Sauls son, var 40 år när han började regera över Israel, och han regerade i två år. Men Juda hus följde David. [Namnet Ish-Boshet betyder: ”man av skam”, i Krönikerböckerna kallas han Eshbaal, som betyder ”Baal finns” (1 Krön 8:33). Han är inte en smord kung, utan någon tillsätts som kung över alla 11 stammar, förutom Juda där David regerar. Under två år är det en tillfällig splittring i ett Nord- och Sydrike innan David enar nationen igen.]

11. Och tiden som David var kung i Hebron (Chevron) över Juda hus var 7 år och 6 månader.

12. Och Avner, Ners son, och Ish-Boshets, Sauls sons tjänare gick ut från Mahanajim till Givona.

13. Och Joav, Tserojahs son och Davids tjänare gick ut. Och de möttes vid Givonas damm (vattenreservoar – där man samlade regnvatten) och satt ner, den ene på den ena sidan om dammen och den andre på den andra sidan av dammen.

14. Och Avner sa till Joav: ”Låt de unga männen, jag ber dig, stå upp och tävla (duellera) framför oss”. Och Joav sa: ”Låt dem stå upp.”

15. Och de steg upp och gick över efter [lika] antal: Tolv för Benjamin och för Ish-Boshet, Sauls son, och tolv av Davids tjänare.

16. Och de tog ett stadigt tag varje man i sin motparts huvud och stack svärdet i sin motparts sida så att de föll tillsammans. Och till platsen gavs (kallades) namnet Chelqat-Hatsurim [betyder: ”De släta klipporna”], som är i Givona. [Chelqat kommer från en rot som betyder slät, jämn och smidig. Hatsurim är bestämd form plural av en rot som betyder klippa.]

17. Striden var mycket svår den dagen och Avner blev slagen och Israels män framför Davids tjänare.

18. Och Tserojahs tre söner var där, Joav och Avishaj och Asahel. Och Asahel var lika lätt (smidig, snabb) på foten som en gasell på fältet.

19. Och Asahel jagade efter Avner och han vek varken av till höger eller till vänster, utan följde efter Avner.

20. Då vände sig Avner om och frågade: ”Är det du Asahel?” Och han svarade: ”Det är jag.”

21. Och Avner sa till honom: ”Vänd dig åt höger eller åt vänster och håll dig bakom en av de unga männen och ta hans rustning.” Men Asahel slutade inte (vände sig inte bort från) att följa honom.

22. Och ännu en gång sa Avner till Asahel: ”Vänd dig bort från att följa mig, varför ska jag slå dig till marken? Hur ska jag sedan kunna visa mitt ansikte för din bror Joav?”

23. Men han vägrade att vända åt sidan och Avner slog honom i buken (vid femte revbenet) med spetsen på sitt spjut, så att spjutet kom ut bakom honom och han föll där och dog på platsen. Och det skedde att de som kom till platsen där Asahel föll ner och dog, stod stilla.

24. Men Joav och Avishaj jagade efter Avner, och solen gick ner när de kom till Ammas kulle som ligger framför Gijach på vägen till Givons öken.

25. Och Benjamins söner samlade ihop sig själva efter Avner och blev en trupp och stod på toppen av kullen.

26. Och Avner ropade till Joav och sa: ”Ska svärdet sluka för alltid? Vet du inte att det slutar i bitterhet? Hur länge ska det dröja tills du ber folket att återvända från att följa sina bröder?”

27. Joav svarade: ”Så sant Gud (Elohim) lever, om du inte hade talat [och föreslagit duell en och en, se vers 14], skulle folket gått tillbaka på morgonen, var och en bort från sin bror.” [Joav skyller striden på Avner.]

28. Så Joav blåste i shofaren och folket gjorde halt. De förföljde inte Israel mer och slutade att strida.

29. Och Avner och hans män gick hela natten genom Arava och de gick över Jordan och gick genom hela Bitron och kom till Mahanajim.

30. När Joav återvände från att ha förföljt Avner och samlade hela folket saknades 19 män av Davids tjänare, förutom Asahel.

31. Men Davids tjänare hade slagit Benjamin, Avners män – totalt 360 män hade dött. [I duellen (vers 14) hade 348 av Avners män jämfört med 7 av Joavs män.]

32. De tog upp Asahel och begravde honom i hans fars grav som var i Betlehem. Joav och hans män gick hela natten och gryningen mötte dem i Hebron.