Haggaj 2 SKB

1. Detta skedde den 24:e dagen i den sjätte månaden [Elul] i kung Darejavesh andra år [21 september 520 f.Kr.]. [Drygt 3 veckor efter det första budskapet från Haggai (första Elul, se vers 1) påbörjades arbetet nu med templet. Bygget skulle komma att fortsätta under de kommande fem åren för att bli klart den 3:e Adar i Darius 6:e år. Det motsvarar 12 mars 515 f.Kr. i vår kalender, jmf Esra 6:15.]Andra budskapet – uppmuntran [Lövhyddohögtiden (Sukkot) firas från kvällen den 15:e Tishri och sju dagar. Det har nu gått knappt två månader sedan Haggais första budskap. Det andra budskapet kommer den 21:a dagen i månaden, vilket är den 7:e dagen i högtiden. Detta är ett passande sammanträffande eftersom Haggais namn (hebr. chaggai) just betyder ”mina högtider”. Det är också exakt 440 år sedan 960 f.Kr. då Salomo färdigställde det första templet, se 1 Kung 6:38; 8:2.]

2. I den 7:e månaden [Tishri] på den 21:a dagen i månaden [17 okt 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggais, profetens hand, han sa:

3. Tala nu till Serubbabel, son till Shealtiel, guvernör i Juda och Josua, son till Jehotsadak, översteprästen, och till kvarlevan [Hag 1:12] av folket och säg:

4. [Forna templets glans:] ”Vem av er är kvar som har sett detta hus i sin forna glans, och hur ser det ut nu, är det inte som vore det ingenting i era ögon?”

5. [Uppmuntran:] ”Var nu stark (frimodig) Serubbabel,” förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). ”Och var stark (frimodig) Josua, son till Jehotsadak, översteprästen, och var starka (frimodiga) hela landets folk,” förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). ”Och arbeta för jag är med er,” förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

6. [Central vers:] ”Ordet [de tio budorden, se 2 Mos 20] som jag gick i förbund med er på, när ni kom ut ur Egypten, har jag stadfäst och min Ande förblir ibland er – frukta inte.”

7. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): ”Ännu en liten tid och jag ska skaka himlarna och jorden och havet och torra land.

8. Jag ska skaka alla länder och det utvalda från alla länder ska komma och jag ska fylla detta hus med härlighet,” säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

9. ”Mitt är silvret och mitt är guldet,” förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

10. [Det kommande templets glans:] ”Härligheten i detta senare hus ska bli större än den i det förra,” säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). ”Och på denna plats [Jerusalem] ska jag ge frid (fullständig harmoni; ska fred och frid råda – hebr. shalom),” förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Frid, shalom, är en ordlek med Jerusalem. Friden är ett resultat av den kommande kungen, se Sak 9:9-10.]Tredje budskapet – välsignelse och orenhet

11. På tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kislev] i kung Darejavesh andra år [18 december 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggai, profeten, han sa:

12. ”Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Fråga nu prästerna efter undervisning (hebr. Torah) och säg:

13. Om någon bär helgat kött i sin mantelflik och med sin mantel råkar vidröra bröd eller något som är kokat eller vin eller olja eller någon annan mat, blir den då helig?” Prästerna svarar och säger: ”Nej.”

14. Sedan frågade Haggai: ”Om någon som är [ceremoniellt] oren genom en död kropp, rör något av detta ska det då anses som orent?” Prästerna svarade och sa: ”Det ska vara orent.”

15. Då svarade Haggai och sa: ”Så är detta folk och så är detta land framför mitt ansikte (inför mig).” förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). ”Och så är allt arbete som deras händer gör och det som de offrar, det är orent.

16. Nu ber jag er betänka (begrunda i era hjärtan) från denna dag och framöver, innan sten lades på sten i Herrens (Jahves) tempel

17. genom alla tider. När ni kom till sädeshögen med 20 mått, fanns där bara 10, och när ni kom till vinkaret för att pressa ut 50 mått fanns där bara 20. [Texten specificerar inte måttenheten. Spannmål mättes ofta i chomer (så mycket en åsna kunde bära, se Hos 3:2) eller efa (22-36 liter 1 Sam 17:17; en tiondels chomer, se 2 Mos 16:36). Vätska mättes i batt- och kormått (Hes 45:14). Poängen är att spannmålsskörden var bara hälften av det förväntade och vinproduktionen bara 40% av det normala.]

18. Jag har slagit er med fördärv och med mögel och med hagel i allt era händer arbetar med, och ändå vänder ni inte om till mig,” förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

19. ”Jag ber er betänka (begrunda i era hjärtan) från denna dag och framöver, från den tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kisev], från den dagen då grunden till Herrens (Jahves) tempel blev lagd, betänk (begrunda) det.

20. Är säden ännu i ladan [från vårens skörd]? [Nej!] Vinet och fikonträdet och granatäppelträdet och olivträdet har inte gett någon frukt [denna höst], men från denna dag ska jag välsigna dig.” [Frågorna här antyder ett negativt svar. Spannmålsskörden togs in under våren. Man sår på hösten och det bör vara gjort vid den här tiden på hösten i december. Tiden för att skörda frukt är också över. Situationen var hopplös, dåliga skördar, inget i ladan, och inget hopp om någon mer skörd. Då kommer Guds ord med hopp om välsignelse från denna dag.]Fjärde budskapet – ett ord till Serubbabel

21. Herrens ord kom för andra gången till Haggai på den tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kislev; samma dag som det tredje budskapet, se vers 10 – 18:e december 520 f.Kr.], han sa:

22. Tala till Serubbabel, guvernör i Juda, och säg: ”Jag ska skaka himlarna och jorden,

23. och jag ska omstörta tronerna i kungariken och jag ska fördärva kungarikenas styrka i länderna och jag ska omstörta deras vagnar och dem som far i dem, och hästarna och deras ryttare ska falla varenda en, genom sin brors svärd.”