Jesaja 2 SKB

1. Ordet som Jesaja, Amots son, såg angående Juda och Jerusalem.Högmod och dom (kap 2-4)

2. Det ska hända i den sista tiden, att det berg där Herrens (Jahves) hus är ska bli fast grundat och vara det högsta berget, upphöjt över andra höjder, och alla nationer ska strömma dit.

3. Många folk ska komma och säga: ”Kom låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds Hus, så att han kan undervisa oss om sina vägar, så vi kan vandra på hans stigar. För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas) och Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.

4. Han ska döma mellan nationerna och skipa rättvisa åt många folk. Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden] och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd]. En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation, och inte längre ska man träna (rusta) för strid.

5. Ni av Jakobs hus, kom, låt oss vandra i Herrens (Jahves) ljus.

6. Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän, och de har klappat ihop handen med främlingarnas barn.

7. Deras land är fyllt med silver och guld, det är ingen gräns på deras skatter (rikedomar). Deras land är också fyllt med hästar och det är ingen gräns på deras vagnar (de är oändligt många).

8. Deras land är även fyllt av avgudar. De tillber sina händers verk, vad deras egna fingrar har gjort.

9. Människorna böjer sig ned och männen gör sig låga, de har ingen ursäkt.

10. Gå in i klippan och göm dig i jorden av fruktan för Herren (Jahve) och härligheten av hans majestät.

11. Mannen med arroganta ögon blir ödmjukad, de höga blir låga, för Herren (Jahve) ensam ska bli upphöjd på den dagen.

12. För Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har bestämt att det ska komma en dag [med dom] över alla som är stolta (arroganta) och övermodiga (de som reser sig upp mot Gud) och mot alla som är upphöjda – de ska bli ödmjukade.

13. Ja, [Guds vrede ska först komma] över alla Libanons cedrar [väster om Jordanfloden] som är höga och stolta, och mot alla Bashans ekar [öster om Jordanfloden].

14. Och [efter det] över alla de höga bergen och kullarna som är upphöjda,

15. över alla höga torn och alla befästa murar,

16. över alla Tarshish skepp, ja över alla vackra utsmyckningar [skapade bara för lyx].

17. Människornas stolthet (arrogans) ska tvingas ner, och männens övermod ska brytas ned (tvingas till ödmjukhet). Bara Herren (Jahve) ska bli upphöjd på den dagen.

18. Avgudarna ska fullständigt försvinna.

19. Människor ska gå in i klippans grottor och jordens hålor, på grund av fruktan för Herren (Jahve) och glansen från hans majestät, när han reser sig för att skaka jorden.

20. På den dagen ska man kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, som man har gjort för att tillbe mullvadar och fladdermöss.

21. De går in i klippskrevorna och alla skrymslen de kan finna, på grund av fruktan för Herren (Jahve) och glansen från hans majestät, när han reser sig för att skaka jorden.

22. Sluta förlita dig på människan, som andas genom näsan, för hur lite är han verkligen värd? (Vad är han att räkna med?)