Första Korinthierbrevet 1 17
För den Smorde (Messias, Kristus) har inte sänt mig [som huvudsakliga kallelse] för att döpa, utan för att förkunna evangeliet (det glada budskapet). Inte med mänsklig visdom i ord (god retorik, vältalighet), om det vore så skulle den Smordes (Kristi) kors vara utan verkan (utan värde, uttömd på innehåll). [Även om Paulus primära uppgift och kallelse inte var att döpa så finns dopet med som ett viktigt steg i tron. Hade det inte varit så skulle Paulus inte ens döpt de tre personer han nämner. Troligen överlät han uppgiften att döpa till de lokala församlingarna, på samma sätt som Jesus överlät den uppgiften till sina lärjungar, se Joh 4:2. Dopet är en viktig del i frälsningen, men inte liktydigt med frälsningen, se även Matt 28:19; Apg 2:41; 8:36. Det är sorgligt att det uppstått splittringar på grund av olika dopsyn, när Paulus just tar upp denna fråga här i ett sammanhang som handlar om enhet, och är tydlig med att det är evangeliet som frälser, inte dopet. Denna vers fungerar också som en övergång till en sektion som handlar om mänsklig vishet i förhållande till korset. Korintierna, som var greker, älskade mänsklig filosofi och deras filosofer var nationalhjältar. Det fanns förmodligen grupperingar inom församlingen som försökte intellektualisera evangeliet.]
3 slumpmässiga översättningar för jämförelse