Första Moseboken 1 8

SFB Första Moseboken 1:8Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon, den andra dagen.

SV1 Första Moseboken 1:8Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

SKB Första Moseboken 1:8Gud (Elohim) kallade utsträckningen (det som gjorts tunt) himmel. Det blev kväll och det blev morgon – andra dagen (hebr. jom sheni). [Ordet ”utsträckning” är hebr. raqia, se vers 6-8 och 14-17. Det kan också översättas valv, fäste eller expansion. Ordet används för att beskriva en tunn uthamrad plåt (4 Mos 16:39) eller en duk som spänns ut (Jes 42:5). Ordet beskriver det som sträckts ut och kan appliceras på den tunna expansionen som vi kallar atmosfär. Denna utsträckning, utvidgning och expansion förklarar det som fysikerna sett om hur galaxer så småningom kunde bildas. Utifrån den nära kopplingen mellan det hebreiska ordet för vatten maim och väte (se vers 2), kan vers 6 också tolkas som att vätemoln skiljs från vätemoln i rymden så att de olika galaxerna bildades. Det hebreiska ordet för himlar är shamaim. Den sista delen, maim, är vatten. Den första delen kan vara sham, en oanvänd rot som tros ha betydelsen upphöjd. Betydelsen blir då ”vattnet där ovan”. En annan förklaring är att det kommer från ordet för eld esh och då blir himlen ”eld-vattnen”, vilket också är en passande beskrivning på en eldröd himmel när solen går upp eller ner. Ordagrant är översättningen av shamajim (som står i dual i hela GT) ”himlar”. Betydelsen är vid och innefattar majestätisk plural, men visar också på hur himlen (skyn) kan skifta i många olika färger. Himlen används om stjärnhimlen och universum (1 Mos 1:1; 15:5), himlen där fåglarna flyger och vindarna blåser (5 Mos 4:17) och platsen där Gud bor (1 Kung 8:30). I grekiskan används både singular och plural, se Matt 6:9-10.]Tredje dagen – marken